Undocumented migrants in Sweden have no regulated access to health care, but as legislation forbids anyone to be denied “immediate” care at their own expense when in need, this applies also to them. In lack of specific national regulations, local policies on the issue have been formed. This study, based on interviews with civil servants on the local levels and representatives of NGO clinics as well as the study of relevant national legislation and local policies, concludes that the local policies formed may be categorized into three groups: regulations that merely clarify the implications of current national legislation, regulations that incorporates the group “undocumented migrants” in “asylum seekers” and equates their entitlements, and finally, regulations that widen undocumented migrants’ access to health care from ”immediate” care to also include ”immediately necessary” care. These ambiguities put a heavy responsibility on the individual practitioner, and clearer, well-communicated regulations would help solve this situation.

Papperslösa i Sverige har ingen reglerad tillgång till sjukvård, men kan, enligt hälso- och sjukvårdslagen inte nekas osubventionerad ”omedelbar” vård. Denna studie, baserad på intervjuer med sjukhus- och landstingstjänstemän samt studium av relevant lagstiftning och riktlinjer, ger en översikt över hur frågan hanterats lokalt i brist på nationell lagstiftning. 17 av 21 landsting har formulerat riktlinjer i frågan vilka kan grupperas som: ”förtydliganden av lagen”, inkorporering av papperslösa i gruppen asylsökande samt utökning av papperslösas rätt till vård till ”omedelbart nödvändig vård”. Oklar reglering lägger stort ansvar på den enskilda vårdgivaren, och situationen skulle underlättas med tydligare, väl kommunicerade riktlinjer.