Bakgrund: Globalt sett utgör kvinnor en omfattande riskgrupp för våld i nära relation, vilket resulterar i ett lidande för kvinnan till följd av varierande hälsorisker. Sjuksköterskan innehar ett betydande ansvar gällande identifiering av våld. Tidigare forskning visar på ett bristande bemötande hos sjuksköterskan gentemot den våldsutsatta kvinnan i hälso-och sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta våldsutsatta kvinnor inom vården. Metod: En allmän litteraturstudie användes som metod för att sammanställa resultatet från 12 kvalitativa studier. Resultat: Två huvudteman skapades; “Emotionell påverkan: i relation till arbetssituationen ” och “Emotionell påverkan: i relation till patientens situation”. Faktorer som stod i relation till sjuksköterskans upplevelser innefattade tidsbrist, kunskapsbrist, lättande samt tyngande känslor, återkommande minnen och positiva samt negativa aspekter av tvärprofessionella samarbeten. Sjuksköterskorna upplevde både medlidande och sympati gentemot kvinnornas situation. Slutsats: Interventioner, stödinsatser samt riktlinjer bör tillämpas för att stärka sjuksköterskor i sin yrkesroll och därmed bidra till minskad skam och skuld hos den våldsutsatta kvinnan. Vidare bör forskning ur både sjuksköterskans och den våldsutsatta kvinnans perspektiv, i relation till upplevelsen av vårdmötet utföras. Ur ett holistiskt perspektiv kan således en fortsatt strävan mot globala målen upprätthållas, samt värnande om mänskliga rättigheter. 

Background: Globally, women make an extensive risk group for intimate partner violence due to varying health risks. Nurses have a responsibility regarding identification of intimate partner violence. Previous research indicates a lack of response from nurses towards women who experience intimate partner violence. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences when encountering women who suffer from intimate partner violence. Method: A general literature review with 12 qualitative articles was used, recruited via CINAHL. Results: Two main themes were identified: “Emotional impact: due to working situation” and “Emotional impact: in relation to the patient’s situation”. Factors related to nurses’ experience of caring for women who have suffered intimate partner violence was; lack of time, lack of knowledge, emotional experiences, recurring memories and positive and negative aspects of collaborations across professionals. The nurses experienced sympathy and compassion for the women who experienced intimate partner violence. Conclusion: Further interventions, support operations and guidelines should be offered to nurses, to gain a more effective meeting while caring for women who have experienced domestic violence. This can contribute to a reduction of guilt and stigmatization for the women. Further research through both a nurse perspective and from women’s’ perspective regarding experiences during healthcare meetings, should be introduced. Through a holistic perspective a continued stride towards the global goals and human rights could be withheld.