Bakgrund: Våld i nära relation mot kvinnor är ett pågående folkhälsoproblem i Sverige och globalt. Patienter reagerar olika på våldet och har ibland svårt att identifiera sig med sin våldsutsatthet. Hälso- och sjukvården utgör ofta första instans när kvinnor söker hjälp och har ett ansvar i att identifiera våldsutsatthet. Sjuksköterskan ska främja hälsa och lindra lidande och spelar en viktig bidragande roll som omvårdnadsansvarig.

Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser och attityder kring möten med kvinnliga patienter, där våld i nära relation berörs.

Metod: En allmän litteraturstudie med nio kvalitativa vetenskapliga artiklar.

Resultat: Resultatet består av tre identifierade teman: Strategier i mötet, Attityder och känslor och Brist på inre och yttre resurser.

Slutsats: Sjuksköterskor saknar adekvat utbildning i ämnet och upplever känslomässiga barriärer till att initiera frågan om våld. Rutinmässig screening och en stödjande arbetsplats är återkommande önskemål. Sjuksköterskor och övriga bärande samhällsaktörer behöver utbildning, resurser och stöd på arbetsplatsen då det sannolikt skulle bidra till att stigmat och lidandet kring våld i nära relation minskar. Ytterligare forskning föreslås fokusera på hur förekomsten av etablerade riktlinjer påverkar sjuksköterskors upplevelser och omvårdnad.

Background: Intimate partner violence against women is an ongoing public health issue in Sweden and globally. Patients react differently to the violence and sometimes struggle to identify with their exposedness to violence. The healthcare frequently constitutes as first agency for women’s help-seeking and has a responsibility in detecting exposure. The nurse should promote health and ease suffering and plays an important contributive role, in charge of nursing care.

Aim: To explore nurses’ experiences and attitudes from meeting with female patients, in an intimate partner violence context.

Method: A general literature review with nine qualitative research articles.

Results: The result consists of three identified themes: Meeting strategies, Attitudes and feelings and Lack of internal and external resources.

Conclusion: Nurses lack adequate training in the subject and experience emotional barriers towards initiating the question of violence. Mandatory routine screening and a supportive workplace were recurrent requests. Nurses and other significant society participants need education and support from the workplace as this probably would conduce to decrease the stigma and suffering of intimate partner violence. Further research is suggested to focus on how the presence of established guidelines may affect nurses’ experiences and care.