Background: A person with a serious mental disorder who commits a crime can be sentenced to forensic psychiatric care. Forensic psychiatric care is permeated by a high sense of security, while patients are expected to follow a predetermined treatment plan. This restrictive environment, where patients are forcibly cared for during indeterminate time leads to a complex ethical dilemma. Patients are treated for their mental illness whilst the restrictive nature of the care environment deprives them of the opportunity for full autonomy, which can affect their overall experience of the care period. Aim: The aim was to describe patients' experience of their care in forensic psychiatry. Method: A general literature review based on ten scientific articles with a qualitative approach that were analyzed with a content analysis. Results: Three main categories were identified: Being locked up and supervised, The importance of interpersonal encounters and Rehabilitation process in forensic psychiatry. Mentioned main categories were divided into six subcategories. Conclusion: The strict requirements of the forensic psychiatric care form require an adaptation of the admitted patients. Patients' experience the lack of meaningful activities and autonomy. Central are the relationships between care recipients and care providers to evoke a sense of safety and meaningfulness for the patients. A therapeutic approach is important and seeing the human behind the crime. Suggestions for further research: The results show the absence of therapeutic roles in forensic psychiatry. The need for guidelines regarding the therapeutic treatment of forensic psychiatric patients should thus be considered to be developed. This to create a safe and empathetic existence that contributes to a health-promoting environment for forensic psychiatric patients. 

Bakgrund: Personer med en allvarlig psykisk störning som begår ett brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk slutenvård genomsyras av strikta riktlinjer kring säkerhet samtidigt som patienterna förväntas följa en förutbestämd behandlingsplan. Denna restriktiva miljö där patienterna tvångsvårdas under en obestämd tid bidrar till ett komplext etiskt dilemma, då personer behandlas för sin psykiska ohälsa samtidigt som vårdmiljöns restriktiva natur fråntar deras möjlighet till full autonomi, vilket kan påverka deras helhetsupplevelse av vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av vården inom rättspsykiatrin. Metod: En allmän litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Att vara inlåst och övervakad, Betydelsen av mellanmänskliga möten och Rehabiliteringsprocessen inom rättspsykiatrin. Nämnda huvudkategorier delades in i sex underkategorier. Slutsats: Den rättspsykiatriska vårdformens strikta krav kräver en anpassning av de inlagda patienterna. Patienterna upplever avsaknad av meningsfulla aktiviteter och autonomi. Centralt är relationerna mellan vårdtagare och vårdgivare för att framkalla en känsla av trygghet samt meningsfullhet hos patienterna. Terapeutiska förhållningssätt identifieras som viktiga samt att se människan bakom brottet. Förslag på fortsatt forskning: Resultatet visar frånvaron av terapeutiska roller inom rättspsykiatrin. Behovet av riktlinjer kring terapeutiskt bemötandet av rättspsykiatriska patienter anses således behöva utvecklas. Detta för att skapa en trygg och empatisk tillvaro som bidrar till en hälsofrämjande miljö för rättspsykiatriska patienter.