Bakgrund: Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en endokrin sjukdom som drabbar kvinnor i fertil ålder. PCOS har en mängd symtom som påverkar patientens mående genom förändrat utseende och infertilitet. Trots detta framgår det att förhållningssättet gentemot patientgruppen är komplex. 

Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med polycystiskt ovariesyndrom.

Metod: En kvalitativ litteraturstudie som inkluderar nio originalartiklar. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med stöd från Graneheim och Lundman.

Resultat: Tre kategorier med åtta subkategorier presenteras. De tre kategorierna är kvinnans kontakt med sjukvården, kvinnans upplevda självbild samt sjukdomens roll i samlivet. Resultatet indikerar att gemensamt för kvinnorna är en känsla av frustration och sorg kring symtomen övervikt, ansiktsbehåring och infertilitet.

Slutsats: Det är av vikt med fortsatt forskning för att kunna implementera tydligare riktlinjer kring handhavandet av patientgruppen och tillika mer djupgående omvårdnadsåtgärder redan innan diagnostisering, för minskat lidande.

Background: Polycystic ovary syndrome (PCOS) is an endocrine disease that affects fertile women. PCOS has a variety of symptoms that affects the patient's mood through altered appearance and infertility. Despite this, it appears that the approach to the patientgroup is complex.

Aim: The aim of this study was to describe women’s experience of living with polycystic ovary syndrome.

Method: A qualitative literature review that includes nine original articles. Data were analyzed by a qualitative content analysis with support in Graneheim and Lundman.

Results: Three categories with eight subcategories are presented. The three categories are the woman’s contact with healthcare, the woman’s perceived self-image and the role of the disease in cohabitation. The results indicate that common to the women is a feeling of frustration and sadness around the symptoms of obesity, facial hair and infertility.

Conclusions: Continued research is important to be able to implement clearer guidelines for the management of the patient group and more in-depth nursing measures already within diagnosis, for reduced suffering.