Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom med hög global förekomst. Sjukdomen är associerad till ohälsosamma levnadsvanor och bristfällig utbildning. Vanliga symtom som uppträder är ökad törst och trötthet. En stor del av behandlingen utgörs av egenvård och medicinhantering.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2.

Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys av 12 vetenskapliga resultatartiklar med kvalitativt förhållningssätt utifrån patienters upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2.

Resultat: Tre huvudkategorier identifierades. Patienternas upplevelser av en ny livssituation, omgivningens stöd samt patienternas följsamhet till egenvård. Resultatet visade att omgivningens stöd samt patientutbildning var viktigt för att främja god egenvård.

Slutsats: Omgivningens stöd hade betydelse och kunde bidra till acceptans, engagemang och motivation till god egenvård. Sjuksköterskans stöd behövde vara personcentrerad och omgivningens kunskap behövde utvecklas.

Förslag på vidare forskning: Utbildning av närstående och personcentrerad vård.

Klinisk betydelse: Öka medvetenhet hos sjuksköterskor för att kunna främja egenvård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

Background: Diabetes mellitus type 2 is a well spread disease with a high global prevalence. The disease is associated with an unhealthy lifestyle and insufficient education. Common symptoms are increased thirst and fatigue. The main treatment is related to self-care and management of medication.

Aim: The aim is to describe how patients experience self-care with diabetes mellitus type 2. 

Method: A literature review was conducted with an qualitative content analysis of 12 scientific result articles with qualitative approach of patients’ experiences of self-care with diabetes mellitus type 2. 

Results: Three main categories were identified, patients experience of a new life situation, the support of the environment and patient's adherence to self-care. The result presents that external support from the environment and patient education was important to promote self-care. 

Conclusion: Environmental support has a great significance and could contribute to acceptance, engagement and motivation towards good self-care. The nurse’s support needed to be patient centered and the relative's knowledge regarding the disease needed development. 

Suggestions for further research: Education for relatives and person-centered care. 

Clinical significance: Increase awareness among nurses to be able to promote self-care based on a person-centered approach.