Bakgrund: Ungefär en procent av Sveriges befolkning har en intellektuell funktionsnedsättning. Karaktäristiskt för diagnosen är nedsatta intellektuella och adaptiva förmågor. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ökad risk för samsjuklighet med psykiska och fysiska sjukdomar. Detta kan vara en bidragande orsak till gruppens ohälsobörda. Forskning indikerar att vårdpersonal har en kompetensbrist kring bemötandet av personer med intellektuella funktionsnedsättningar, vilket resulterat i att gruppen inte erbjuds en jämlik vård. Syfte: att beskriva hur vuxna personer med intellektuella funktionsnedsättningar upplever vårdrelationen i mötet med hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, baserad på Polit och Becks nio-stegsmodell. Tio originalartiklar granskades och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades: Kommunikation i mötet med vården, Den upplevda anpassningen i mötet ochKunskap. Tillhörande dessa identifierades även tio subkategorier. Slutsats: De som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver en ökad kunskap om den anpassning personer med intellektuella funktionsnedsättningar behöver i kommunikation, för att ge gruppen samma möjlighet till en god vård. Därför är mer forskning kring de anpassningar personer med intellektuella funktionsnedsättningars behöver i kommunikationen med vårdpersonal nödvändig.