Bakgrund: Diabetes mellitus typ-1 är en autoimmun sjukdom som varje år kräver människors liv. Att undersöka unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården kan bidra till att identifiera problemområden som kan förbättras, samt stärka relevansen för redan insatta behandlingsmetoder. 

Syfte: Studiens avsikt var att beskriva unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården.

Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Polit och Becks niostegsmodell. Elva artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalysmetod av Graneheim och Lundman. 

Resultat: I studien identifierades två kategorier och fyra underkategorier. Personen i fokus utgjorde en kategori med underkategorierna: att klandras och att inte få tillräckligt med stöd. Tillgänglighet utgjorde den andra kategorin med underkategorierna: att ställas inför förändring och behov av kontinuerlig samverkan. Resultatet visar att erfarenheter talar för en undermålig diabetesvård. 

Slutsats: Diabetes typ-1 är en omställning i livet som innebär stora påfrestningar och krav på patienten, men också för vården i hantering av patienten i förhållande till behandlingsstrategier och den personcentrerade vården. Det krävs mer forskning för att få ett bredare perspektiv på den individuella patienten i förhållande till den skildring som ska förändra vårdstrategier på en global nivå.

Background: Diabetes mellitus type-1 is an autoimmune disease that claim lives every year. Investigating the experiences of diabetes care, can identify problem areas and improve them to strengthen already implemented treatment methods. 

Aim: The purpose of the study was to describe the experiences of young adults with type-1 diabetes of diabetes care.

Method: A general literature review according to Polit and Beck's nine-step model. Eleven articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. The data was analyzed using the qualitative content analysis method by Graneheim and Lundman.

Results: In the study two categories and four subcategories were identified. The person in focus constituted the first category, with subcategories: to be blamed and not receiving enough support. Availability formed the second category with the subcategories: to be faced with change and need for continuous collaboration. The results speak for a substandard diabetes care.

Conclusions: Diabetes type-1 entails great stress and demands on patients and the healthcare system in relation to treatment strategies and the person-centered care. Further research is needed to gain a broader perspective in relation to the portrayal that will change care strategies on a global level.