Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 [DMT1] är en sjukdom som drabbar barn och ungdomar. Incidensen ökar globalt. Egenvård innebär dagliga kontroller av bland annat blodsocker. Forskning visar att ungdomen är en skör period och svårigheterna med att kombinera den tiden med en kronisk sjukdom. 

Syfte: Att undersöka erfarenheter av egenvård hos barn och ungdomar med DMT1.

Metod: En litteraturstudie grundad i åtta artiklar med kvalitativ ansats samt en artikel med mixad metod. Innehållsanalys från Graneheim och Lundman (2004) användes som analysmetod. 

Resultat: Studien visade att barn och ungdomar med DMT1 känner sig annorlunda från de som inte har sjukdomen. Två kategorier; Egenvård kopplat till yttre faktorer och Egenvård kopplat till inre faktorer samt fem underkategorier identifierades; Att hantera sin egenvård i skolan; Upplevda hinder för egenvård; Omgivningens påverkan på egenvården; Att ta ansvar för sin egenvård samt Att inte vara som alla andra. 

Slutsats: Barn och ungdomar upplever den komplicerade egenvården vid DMT1 som ett hinder i vardagen. En god egenvård kan förbättra deras livskvalitet och förhindra framtida komplikationer. Fortsatt forskning kan minska stigmatiseringen och öka medvetenheten kring DMT1.

Background: Type 1 Diabetes Mellitus [DMT1] is a disease that affects children and adolescents. The incidence increases globally. Self-care includes controls of blood glucose levels among other tasks. Previous research shows that youth is a delicate time, and it is hard to combine with a chronic illness. 

Aim: To study the experience of self-care in children and adolescents with DMT1. 

Method: A literature review with eight articles with qualitative approach and one mixed method article. Content analysis from Graneheim and Lundman (2004) was the analysis method. 

Results: This study showed that children and adolescents with DMT1 feel different than their friends. Two categories were identified; Self-care linked to external factors and Self-care linked to internal factors, as well as five under categories; To deal with self-care in school; Perceived obstacles for self-care; The surroundings effect on self-care; To take responsibility for their self-care and To not be like everybody else. 

Conclusion: Children and adolescents with DMT1 experience the complicated self-care as an obstacle in their everyday lives. Good self-care can improve their quality of life and prevent future complications. Continued research can reduce the stigma and increase awareness about DMT1.