Bakgrund: Prevalens och incidens av demensdiagnoser skiljer sig mellan världsregioner men förväntas öka i samband med befolkningens åldrande och tillväxt. I västerländska länder förväntas demensdiagnoser ligga mer stabilt givet längre livslängd, högre socioekonomisk status och utbildning. Personer med demens får succesivt försämrade kognitiva- och funktionella funktioner samt beteendeförändringar vilket i första hand är en utmaning för en sammanboende partner.

Syfte: Syftet är att belysa erfarenheter hos informella vårdgivare som lever i en parrelation med en person med demens

Metod: Allmän litteraturöversikt med sökning i databaserna PubMed och CINAHL inkluderade tio vetenskapliga originalartiklar. Data analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.

Resultat: Studien resulterade i två kategorier: Anta en ny roll som informell vårdgivare och Den nya relationen. Fem subkategorier: Ta över ansvaret i omvårdnaden, sakna externt stöd, utmaningar och beslutsfattande i vardagen, kärlekens förändringar och sorg och oro inför framtiden.  

Slutsats: Partners upplevde svårigheter att vara informella vårdgivare och bristen på stöd och information från hälso-och sjukvården försvårar detta ytterligare. Det behövs vidare forskning om positiva aspekter och fördelar med fortsatt sammanboende för partners där den ena har demens. 

Background: Prevalence and incidence of dementia differ in the world but are expected to increase with population aging and growth. In Western countries, dementia is expected to be more stable given longer life expectancy, higher socioeconomic status, education. People with dementia gradually experience deteriorating cognitive and functional functions as well as behavioral changes, which is primarily a challenge for a cohabiting partner.

Aim: The aim is to illustrate the experiences of informal caregivers who live in a relationship with a person with dementia

Methods: General literature review of ten original scientific articles, analyzed using qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman.

Results: Two categories: Taking on a new role as informal caregiver and The new relationship. Five subcategories: Overtaking the responsibility in nursing, lack of external support, challenges and decision-making in everyday life, the changes of love and sadness and worry about the future.

Conclusions: Partners experienced difficulties in being informal caregivers, a lack of support and information from the health care service which made their situation even more difficult. The benefits and positive factors of continued cohabitation with a partner following a dementia diagnosis needs further research.