Inledning: I Sverige drabbas årligen ca 10 000 personer av hjärtstopp, av dem överlever ca 300 personer. Under 2005- 2008 drabbades 2973 personer av hjärtstopp på sjukhus, av dessa kunde endast 30 % skrivas ut levande. Bakgrund: De första fallen av närståendes närvaro vid återupplivning inträffade vid Foote Hospital i Michigan, USA, 1982. Personalen blev då tvungna att ifrågasätta sina egna riktlinjer som uteslöt närstående vid återupplivning. Internationella riktlinjer för hjärt- lungräddning (HLR) rekommenderar att närstående bör få närvara vid återupplivning. Syfte: Att belysa erfarenheten av närståendes närvaro vid återupplivning. Metod: Detta är en litteraturstudie som bygger på 11 st. vetenskapliga artiklar. Resultat: Majoriteten närstående anser att det är positivt att få närvara vid återupplivning då de får se att allt gjorts för att hjälpa deras anhörige. Främsta anledningen till att närstående inte vill närvara var att de trodde situationen skulle bli svår att hantera. Även en majoritet av sjukvårdspersonal är positiva till att närstående närvarar vid återupplivning, men antalet positivt inställda skulle öka om det fanns skriftliga riktlinjer på området. Av dem som var negativt inställda av sjukvårdspersonalen ansåg en majoritet att närstående störde/ distraherade dem i arbetet.