Bakgrund: På intensivvårdsavdelningar förväntas intensivvårdssjuksköterskor byta endotrakealtubens läge i munhålan på oralt intuberade patienter som en del av den orala omvårdnaden. Denna åtgärd saknar dock tillgängliga evidensbaserade riktlinjer. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga intensivvårdssjuksköterskors kliniska beprövade erfarenheter vad gäller byte av endotrakealtubens läge. Syftet belyses av följande frågeställningar; när bedömer intensivvårdssjuksköterskor att endotrakealtubens läge i munhålan ska bytas, vilka komplikationer bedömer de kan uppstå och när avstår de från att byta endotrakealtubens läge. Metod: En kvantitativ deskriptiv studie valdes för att besvara frågeställningarna. En enkät utformades med totalt 13 frågor, varav sex var öppna och sju slutna. Enkäten besvarades av 63 intensivvårdssjuksköterskor som identifierats genom ett bekvämlighetsurval från två intensivvårdsavdelningar inom Stockholmsregionen. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg att endotrakealtubens läge i munhålan ska bytas dagligen (n=29) eller vid behov (n= 22) för att förebygga och behandla tryckskador och trycksår (n=55) samt för att lättare och bättre kunna utföra munvård (n=24). Intensivvårdssjuksköterskorna avstod från att byta endotrakealtubens läge när patienter bedöms vara instabila (n= 29) och när ventilatorn indikerar risk för komplikation (n=21). De mest angivna komplikationerna i samband med bytet var aspiration (n=37), dislokalisation (n=35) av endotrakealtubens läge samt ofrivillig extubation (n=23). Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna i studien ansåg att endotrakealtubens läge i munhålan ska bytas dagligen för att förebygga och behandla tryckskador och trycksår. De avstod från att byta endotrakealtubens läge när patienter bedöms vara instabila och ansåg att aspiration och dislokalisation av endotrakealtuben kunde uppstå i samband med bytet. Evidensbaserade kunskaper för när och varför byte av endotrakealtubens läge ska utföras och vilka risker som finns saknas fortfarande. Klinisk betydelse: Studien kan komma att ha betydelse för utvecklingen av rutiner och riktlinjer för byte av endotrakealtubens läge på oralt endotrakealt intuberade patienter.

Backgrund: Intensive care nurses at intensive care units are expected to reposition the endotracheal tube in orally intubated patients as part of the oral care. This procedure is however lacking available evidence-based guidelines. Objective: The objective of the study was to map intensive care nurses’ good clinical practice in terms of repositioning of the endotracheal tube. The objective is illustrated by the following research questions; when do intensive care nurses consider that the endotracheal tube should be repositioned, what complications do they believe may arise and when do they refrain from repositioning the endotracheal tube. Study design: A quantitative descriptive study was chosen to answer the research questions. A questionnaire was developed with a total of thirteen questions, six with open answering options and seven with closed. The questionnaire was answered by sixty-three intensive care nurses who were identified through a convenience sample from two intensive care units in the region of Stockholm. Result: The intensive care nurses felt that the endotracheal tube’s position in the oral cavity should be changed daily (n=29) or as needed (n=22) to prevent and treat pressure sores and ulcers (n=55), and for easier and better performance of oral care (n=24). The intensive care nurses refrain from repositioning the endotracheal tube in patients judged to be unstable (n=29) and when settings on the ventilator indicate risk for complications (n=21). The most specified complications of the repositioning were aspiration (n=37), dislocation (n=35) of the endotracheal tube’s position, and unintentional extubation (n= 23). Conclusion: The intensive care nurses in the study consider that the endotracheal tube’s position in the oral cavity should be changed daily to prevent and treat pressure sores and ulcers. They refrain from repositioning the endotracheal tube in patients judged to be unstable and believe that aspiration and dislocation of the endotracheal tube may arise in connection with the change. Evidence-based knowledge of when and why repositioning of the endotracheal tube should be performed as well as the risks of complications are still missing. Clinical significance: The study may have significance for the development of procedures and guidelines for repositioning of the endotracheal tube in orally intubated patients.