Bakgrund Knä- och höftplastikoperationer genomförs vanligtvis i spinalanestesi som är en säkrare behandling för patienten. En tredjedel av de patienter som ska genomgå spinalanestesi är mycket oroliga före operation. Få studier fokuserar på patienters upplevelser och erfarenheter av spinalanestesi.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av spinalanestesi

Metod Studien har en kvalitativ ansats och datainsamling har skett med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer. Ett bekvämlighetsurval gjordes av de patienter som fanns inbokade på en ortopedmottagning, våren 2012. Datamaterialet bearbetades och analyserades med en fenomenologisk tolkning av de fyra existentialerna rummet, kroppen, tiden och relationen.

Resultatet Patienter beskrev att kroppen upplevdes som en maskindel som skulle repareras. Det var knappt märkbart att få ryggbedövning med ett stick i ryggen men att få flera stick upplevdes ge svåra smärtor. Att objektivera den egna kroppen genom att flytta in i sig själv, inte känna efter och överlämna kroppen i någon annans ansvar var strategier som användes. Att själv få välja att vara medveten om rummet och ha kontroll gjorde upplevelsen behaglig men att välja det omedvetna rummet var befriande för dem som upplevde situationen obehaglig. Trygghet upplevdes av en omhändertagande personal och känslan av att vara unik infann sig när patienter bekräftades med sitt namn. Otrygghet upplevdes då personalen inte informerade och kommunicerade vid bedövningen. Den objektiva tiden upplevdes utav några patienter som lät tiden ha sin gång. För andra blev upplevelsen av tiden mer svåruppfattad, den subjektiva tiden kändes kortare, längre eller inte alls.

Slutsats Kroppen upplevdes utifrån och patienter objektiverade sina kroppar genom att överlämna och stänga av dem när de var bedövade. Det trygga rummet fanns i det fungerande sociala rummet och det otrygga rummet upplevdes när det sociala rummet var otillräckligt. Patienter valde själva det medvetna eller det icke medvetna rummet. Den levda tiden var svåruppfattad och upplevdes kortare, längre eller så fann sig patienterna i tiden.

Klinisk betydelse Patienters upplevelser är en värdefull källa till kunskap för att personalen ska kunna förstå, utvärdera och utveckla vården för att kunna ge patienterna ett bättre omhändertagande.

Background Knee and hip replacement surgery usually carried out under spinal anaesthesia, which is a safer management of the patient. One third of the patients to undergo spinal anaesthesia are very anxious before surgery. Of the studies carried out so far, only a few have focused on patient’s experiences of spinal anaesthesia.

The aim of the study was to investigate patients experiences of spinal anaesthesia.

Method The study has a qualitative approach and data collection was performed using six semistructured interviews. A convenience sample was made using the patients who were scheduled for an orthopaedic reception, spring 2012. The data was processed and analyzed using a phenomenological interpretation of the four existentials lived space, lived body, lived time and lived human relation.

Result Patients reported that the body was perceived as a piece of machinery to be repaired. It was barely noticeable to get an spinal anestheisa with a single injection in the back but getting additional injections was perceived as severe pain. Objectification of the body by moving in on itself, shutting out feelings and submit it to someone else's responsibility were strategies frequently used. To be able to chose if you want to be aware of the room and the surrounding environment to be in control, contributed to an over all comforting experience for patients that were confident with the situation. On the other hand, choosing the unaware state and not being aware of the environment resulted in a relief for patients that experienced their situation as discomforting. A patients perception of security was reinforced by caring health professionals and the feeling of being unique was confirmed when patients were called their names. The feeling of insecurity was reinforced by the lack of information to and communication with the patient during the anaesthetics. Some patients that put up with time passing experienced a correct clock time. For others, the difference between subjective and objective time was harder to perceive, the subjective time felt shorter, longer or not at all.

Conclusion The body was perceived from the outside and patients objectified their bodies by handing them over and shut them down when they were anaesthetized. The safe room was in the functioning of social space and the room felt insecure when the social space was insufficient. Patients chose themselves the conscious or non-conscious room. The lived time was difficult to perceive. It was either shorter, longer or they found themselves patients in actual time.

Clinical contribution Patients views will always be a valuable source of information from which health professionals can evaluate and develop their care.