Bakgrund: Att överföra forskningsresultat till det kliniska arbetet beskrivs som komplext. Trots omfattande forskning kring implementeringsriktlinjer brister kunskapen om vilka de mest effektiva strategierna är. Syfte: Att undersöka vårdpersonalens erfarenheter kring implementering och tillämpning av Bergenmodellen inom psykiatriska vårdenheter inom Stockholms läns landsting. Metod:Kvalitativ forskningsintervju valdes som metod. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultaten visar att vårdpersonalen ansåg att Bergenmodellen har gett dem ett förebyggande verktyg i det dagliga arbetet med patienter, där det förekommer hot och våld situationer. De kategorier som uppkom var Otydlig arbetsledning, Ett förebyggande arbete, Vårdande perspektiv, Kommunikation och Repetitioner. Majoriteten av informanterna uttryckte en bristfällig arbetsledning under en pågående hot och våldssituation. Det fanns ingen struktur i arbetsledning under en aktuell hot och våldssituation och en önskan om tydlig arbetsledning önskades från majoriteten av deltagarna i form av att sjuksköterskan skulle inneha den ledande funktionen. Slutsats: Denna studie visar att Bergenmodellen har bidragit till det förebyggande arbetet inom hot och våld i psykiatrisk vård. Bergenmodellen ger förbättrade förutsättningar i omvårdnaden och arbetet med patienter i psykiatrisk vård. Det finns en tydlig önskan om att sjuksköterskan i psykiatrisk vård skall ta sig an den ledande rollen under akuta hot och våldssituationer. Klinisk betydelse: Många olika faktorer påverkar om forskningsresultat lyckas införas i praktiken eller inte. Den stora utmaningen är att hitta lösningar för att implementera rådande forskning i praktiken på ett enkelt sätt. Resultaten i denna studie kan också visa på ett behov av utvärdering av Bergenmodellen, vad gäller att klargöra ansvarsområden.

Background:Transferring results from research to clinical praxis seems to be very complex. In spite of extensive research about implementation guidelines there are insufficient facts about what strategies are the most effective. Specialist nurses within psychiatric care can with his/her specific competence improve the general care of psychiatric patients. Purpose: The aim with study was to examine health care personnel´s experiences of and work with the Bergen model within psychiatric health care wards in Stockholm Läns Landsting. Method:Qualitative interviews were chosen as method. Data was analyzed with content analysis. Results: The results showed that the health care personnel found the Bergen model to be an essential tool that could be used daily, in working with the patients. It is shown to be useful in situations where threats and violence occur. The categories that emerged from the content analysis were: Unclear staff management, A preventive undertaking, A caregiving perspective, and Communication and Repetition. The majority of the interviewees expressed inadequate staff management during threatening and violent situations and there was no structure during these situations. It was requested from the majority of the participants that the nurse was the one to take charge and to fill the leading role. Conclusions: in conclusion, the results from this study shows that the Bergen Model has contributed to help with the prevention of violence and threats. It has given the health care personnel a better decision-making capacity in threat full situations with patients in psychiatric wards. This study shows that a leader is needed in threatening and violent situations, and that the nurse was preferred to be the one to take on the leading role. Clinical significance: There are a lot of different factors that can affect the way the results from research can be used in clinical praxis. The biggest challenge is to find solutions to implement existing research into clinical praxis in a simple way. The results from this study can also show a need for an evaluation of the Bergen Model, pertaining to clarifying each and everyone´s responsibilities.