Bakgrund: Antalet migranter i världen ökar. Homo- och bisexuellas, transpersoners och andras med normbrytande identiteter [HBTQ+] rättigheter och hälsa utmanas. Även migranters hälsa och rättigheter träds för när. Flyktingar med HBTQ+ identitet upplever allvarlig utsatthet och ohälsa under och efter migration. Sjuksköterskor har ansvar för att alla i befolkningen upplever personcentrerad och tillgänglig vård.

Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa och syntetisera kvalitativ forskning som utforskat upplevelser av vårdmöten mellan flyktingar som identifierar sig som HBTQ+ och vårdpersonal som är yrkesutövare i mottagarländernas vårdsystem, utifrån bägge parters perspektiv.

Metod: Litteraturstudie av kvalitativ empirisk forskning. Strukturerade sökningar genomfördes i fyra databaser och åtta artiklar inkluderades efter screening. Metodologisk kvalitet granskades och resultaten i artiklar analyserades med kvalitativ metasyntes.

Resultat: Samtliga artiklar bedömdes ha hög metodologisk kvalitet. Trygghet var centralt för upplevelsen av vårdmöten. Flyktingar upplevde barriärer för vårdmöten och diskriminerande bemötande i mottagarländernas vårdsystem. Kunskap och förståelse för HBTQ+ migranters individuella förutsättningar var viktigt för att uppnå trygga vårdmöten. Omsorgsfullt vårdande kunde uttryckas på många sätt.

Slutsats: Mer forskning om HBTQ+ migranters upplevelser av vårdmöten med bred geografisk spridning och i olika kliniska miljöer behövs. Reflekterande förhållningssätt och bekräftande omvårdnad kan bidra till tryggare vårdmöten för HBTQ+ migranter.

Background: Type 2 diabetes is an increasingly prevalent public health issue characterized by a progressive disease course. It is attributed to various factors, including lifestyle, reduced physical activity, and genetics. Enhanced knowledge among primary care nurses can enable patients to implement lifestyle changes effectively.

Aim: The purpose was to describe nurses’ experiences of supporting patients with type 2 diabetes to selfcare in primary health care settings.

Method: This study employs a general literature review methodology with qualitative approaches, drawing on 10 scientific articles.

Results: The analysis identified two main categories: communication as well as knowledge and motivation. These categories were crucial from the nurse´s side to achieve self-care in the patient. Different experiences emerged from nurse´s side to achieve motivation and communication.

Conclusion: Type 2 diabetes is a growing public health concern. A significant barrier to effective management is the lack of knowledge among both nurses and patients. There is a critical need for competent nurses in primary care to motivate patients towards lifestyle modification and self-care.

Bakground: Palliative care is based on the concept that a person at the end of life should still have agood life quality. The care received should also be based on the sick persons wishes and preferences. During palliative care the person cared for should be able to chose where they want to receive the care and a lot of people want to die at home.

Aim: The aim of this study is to describe the experiences of people receiving palliative care at home.

Method: This is a literature study with a qualitative approach that follows Polit and Beck's nine-stepmodel. Ten articles were identified and analyzed using a thematic analysis.

Results: The results show two themes and four subtemes: Communication with subtemes Accessibility and Partnership. Well-being with subtemes Comprehensive care and Security & Insecurity.

Conclusions: People who receive palliative care at home are in need of feeling safe and being seen asa whole person in nursing. It is important for the sick people to have a good relationship with their caregivers based on partnership and accessibility. Home care should be well-planned and organizedas poor communication can lead to insecure care.

Bakgrund: Självskadebeteende är vanligt förekommande i alla åldrar. Individer med självskadebeteende möter stigmatisering och diskriminering. Sjuksköterskor kan göra en stor skillnad för dessa patienter genom att bemöta de på ett respektfullt sätt. 

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med självskadebeteende inom varierad sjukvårdskontext.

Metod: Studien har en allmän litteraturöversiktdesign och inkluderar

nio kvalitativa originalartiklar. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Två kategorier identifierades; vårdrelationen upplevs som komplex med underkategorierna känslomässig påverkan och känsla av otrygghet i sin profession samt utmaningar i det dagliga arbetet med underkategorier behov av tid för kommunikation och behov av utbildning.

Slutsats: Spridning av kunskap och ökad uppmärksamhet om ämnet behövs för att förbättra omvårdnaden för patienter med självskadebeteende.

Background: Pediatric palliative care involves the care of both child and parents as parents have an important role in the care of their child. Many of the children who die annually in Sweden receive palliative care in inpatient care. The nurse should provide person-centered care for both the child and parents. A key factor in being able to conduct person-centered care is to understand the importance of parents' perspectives. Thus, it is important to describe parents' experiences of pediatric palliative inpatient care. Aim: The aim was to describe parents' experiences of pediatric palliative inpatient care. Method: A literature review performed with qualitative content analysis. Results:Both positive and negative experiences of pediatric palliative inpatient care emerged. Three categories were identified: Communication, Participation and Support that describe parents' experiences. Conclusion: Parents play a  crucial role in pediatric palliative care because they form a patient group together with the child. Parents' experiences of care and their desire for how to improve care can give the nurse an increased understanding of the importance of the person-centered approach.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom samt ett globalt folkhälsoproblem. Hälso-och sjukvården i många länder strävar efter att minska diabetesrelaterade komplikationer. Patientens egenvård och självhantering av diabetes typ 2 har en betydande roll i behandlingsförloppet. Digital hälsoteknik och m-hälsa är en resurs som kan möjliggöra att patienter känner sig delaktiga och självständiga i hantering av diabetes typ 2. Dessa hälsoinsatser har potential att öka patientens välbefinnande och livskvalité.  

Syfte: Syftet är att beskriva erfarenheter från användning av m-hälsa och digital hälsoteknik bland patienter med diabetes typ 2.  

Metod: Allmän litteraturöversikt med tematisk analys som baserades på 11 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats.

Resultat: Dataanalysen resulterade i fem teman: Förbättrad egenvård och empowerment, Ökad kunskap och patientcoaching, Integritet, säkerhet och trovärdighet, Tillgänglighet till vårdgivare, samt Utmaningar- kostnad och teknisk erfarenhet. Resultatet visade att det finns både möjligheter och utmaningar med användning av m-hälsa och digital hälsoteknik för patienter med diabetes typ 2. Dessa hälsoresurser kunde stärka patienters förmågan till egenvård som bidrog till ökad egenmakt och självständighet hos patienterna.

Slutsats: Patienterna hade en positiv upplevelse av tillämpning av digital hälsoteknik och m-hälsa med avseende på egenvårdaktiviteter samt kunskap och kontroll över sjukdomstillståndet. Digitala hälsovårdstjänster på distans möjliggjorde en lätt och bekväm tillgång till sjukvårdspersonal för patienter med diabetes typ 2. Detta ökade deras tillfredsställelse och minskade behovet av fysiska besök av sjukvårdspersonal. Kostnaden för teknikutrustning samt låga nivåer av digital kompetens begränsade patienters upplevelse av de möjligheter som dessa resurser kan bidra med. En god och jämlik hälsa kan uppnås genom att öka medvetenheten kring de möjligheter som erbjuds av m-hälsa och digital hälsoteknik.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom som ökar globalt. För att förhindra progression av typ 2 diabetes (T2D) behöver personen leva ett sundare liv. En bra balans mellan fysisk aktivitet, kost och medicinering kan vara avgörande i behandlingen av T2D. Egenvård är även en viktig del av behandlingen.

Syfte: Syfte med denna litteraturstudie är att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever sin egenvård.

Metod: En allmän litteraturstudie som består av 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid analysering av artiklarna används tematisk innehållsanalys.

Resultat: Två huvudteman identifierades, Hantering av egenvård samt subteman: Hinder och motivation till egenvård, Utmaningar med glukoskontroll, Utmaningar med kost, Utmaningar med fysiskaktivitet samt Utmaningar med medicinering. Andra huvudtema var Stöd vid egenvård samt subtema: Stöd från närstående och vänner samt Bristande stöd från hälso- och sjukvården. Resultaten visade att egenvård vid diabetes upplevdes utmanande, på grund av alla krav som sjukdomen ställde i vardagen.

Slutsats: Det finns många hinder för att patienter med T2D skall kunna hantera sin egenvård. Det finns även kunskapsbrister både hos personer med T2D och deras närstående, när det kommer till sjukdomen och egenvårdshantering.

Background: Urinary incontinence (UI) is a public health problem, globally and nationally. UI means a reduced quality of life for those suffering from it and at the same time it means high costs for the care. Within the patients, women are overrepresented. Nearly half of all women are at risk of UI in adult age. There are about 500,000 people in Sweden with such severe degrees of UI, that it effects their everyday lives. 

Aim: The aim was to highlight nursing measures given to women with urinary incontinence. Method: A literature review with thematic analysis. Scientific articles used include 

qualitative and quantitative studies. 

Result: Three themes were identified. “Pelvic floor training as nursing measure” with categories “Training recommendations”, “Yoga and bioassisted-technic”, “Conservative treatment and motivational interviewing” with categories “Follow-up” and “Adapted nursing measures” and “Barriers that prevent nursing measures” with the categorie “Need for competence” and “Lack of documentation and stigma”. 

Conclusion: Conservative management measures aren ́t enough, although the combination of motivational interviewing, clear instructions, with yoga or bio-assisted-technique, reduced UI are shown. Lack of knowledge according to detection, preventive nursing measures of and documentation. Difficulties in talking about UI, related to stigma, lead to patients not receiving the care needed. 

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett ökande folkhälsoproblem som drabbar människor i alla åldrar. Denna patientgrupp upplever hur attityder, stigmatisering och bristande kunskap påverkar deras somatiska vård. För sjuksköterskor inom den somatiska vården kan det bli en utmaning att vårda dessa patienter, till följd av bristande kunskap, rädsla och fördomar.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva faktorer som kan påverka sjuksköterskors bemötande motpatienter med psykisk ohälsa på somatiska vårdavdelningar.

Metod: Studien bygger på en litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Åtta originalartiklar granskades med en kvalitativ innehållsanalys och SBU:s granskningsmall.

Resultat: De tre kategorierna som identifierades var ”Bristande resurser” med tillhavande underkategorier ”Behov av större insatser för behandling av mental-somatisk multisjukhet” och ”Kommunikation och vårdrelation förbättrar behandlingsmöjligheterna”, ”Kunskap och erfarenhet” med underkategorier ”Bristande kunskap och psykisk ohälsa” och ”Yrkeserfarenhet kan påverka sjuksköterskornas attityd” samt ”Stigmatisering” med tillhavande underkategori “Förutfattade meningar och psykisk ohälsa”

Slutsats: Studien påvisar utmaningar inom somatisk vård, där sjuksköterskor ofta känner sig obekväma i mötet med patienter som lider av psykisk ohälsa. Sjuksköterskor redogör för bristande kunskap och kompetens, känslor av rädsla och obehag, samt brist på resurser. Slutsatsen finns det ett tydligt behov av förbättrad utbildning och stöd för sjuksköterskor inom somatisk vård för att bättre kunna möta behoven hos denna patientgrupp.

BACKGROUND: When a person becomes unwell and develop an illness, they become vulnerable and more sensitive to the surrounding of the environment. The importance of health care has long been seen as a factor for well-being. The Nursing role as a caregiver is central and paramount and must have a holistic approach to care. AIM: The purpose was to describe the aspects of the healthcare environment that affect well-being. METHOD: A general literature study based on 21 articles with quantitative data was researched. RESULTS: The analysis process of data resulted in the emergence of two main themes with additional SUB themes. The senses- light, sound, smell. Physical environment that includes spaces, technical equipment, garden and design. CONCLUSION: It appears in our literature review, that different aspects of the healthcare environment can have both positive and negative effects in patients, close relatives and nurses' well-being. It is very important to quickly identify which aspects promote well-being and implement it in the healthcare environment to prevent that which leads to adverse effects. IMPLICATIONS: Nurses should have knowledge of the health care environment's effects in order to implement it in their work. By introducing these aspects, it is possible to create a better healthcare environment for patients, close relatives and nurses. More research into the roles of nurses in hospital is required.

Bakgrund: Urininkontinens är ett vanligt förekommande tillstånd hos kvinnor som påverkar den psykiska hälsan negativt. Tillståndet påverkar det vardagliga livet och framkallar känslor som nedstämdhet och ångest hos kvinnor. De vanligaste riskfaktorerna för att drabbas är hög ålder och genomgången vaginal förlossning. Trots goda behandlingsmöjligheter söker kvinnor inte vård. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva med urininkontinens. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Kvinnorna planerade sina vardagliga aktiviter för att kontrollera de oförutsägbara urinläckagen. Läckagen hämmade sexuallivet samt gav upphov till skam- och skuldkänslor. Urininkontinensen begränsade även kvinnornas förmåga att utöva sin religiösa tro. Trots de hinder som urininkontinensen medförde sökte kvinnorna inte vård då tillståndet inte ansågs vara ett legitimt problem. De kvinnorna som sökt vård hade erfarenheter av att inte bli tagna på allvar. Slutsats: Att skapa en positiv vårderfarenhet var av stor vikt för att få kvinnor att känna förtroende för sjukvården och våga söka hjälp. Urininkontinens gav upphov till skam- och skuldkänslor vilket vårdare bör beakta vid mötet med dessa kvinnor. För att kunna hjälpa kvinnorna krävs ökad kunskap om erfarenheter av hur det är att leva med urininkontinens. Klinisk betydelse: Förståelse för hur kvinnor upplever livet med urininkontinens kan ge vårdare kunskapen som krävs för att ge patienten en god omvårdnad. Sjuksköterskor bör ställa direkta frågor om urininkontinens för att legitimera problemet och på så sätt få reda på mer om sjukdomens påverkan på livet.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerdiagnosen och mutation av BRCA 1/2-gener ökar bröstcancerrisken. Drabbade kvinnor får information kring behandlingsstrategier vilka diskuteras med eventuella närstående samt vårdpersonal och grundlägger val av behandling. Kvinnors upplevelser av profylaktisk mastektomi påverkas av flera aspekter, och påvisar därmed vikten av sjuksköterskans kompetens inom omvårdnad.

Syfte: Att sammanställa och syntetisera kvalitativ forskning som utforskat vad som påverkar kvinnors beslutsfattande vid profylaktisk mastektomi vid risk för bröstcancer eller vid befintlig ensidig bröstcancer.

Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats utifrån 13 originalartiklar vilka analyserades med tematisk innehållsanalys.

Resultat: Tre teman identifierades; ”Existentiella val”, ”Informationens betydelse” samt ”Kroppslig påverkan”. Temat ”Existentiella val” gav två subteman, ”Mastektomi som oroslindrande” samt ”Minska risk för (åter)insjuknande”. Ur temat ”Informationens betydelse” identifierades två subteman, ”Informationsbehov” samt ”Omgivningens erfarenheter/åsikter” och temat ”Kroppslig påverkan” resulterade i subtemana ”Synen på kropp och kvinnlighet” och ”Amning”. 

Slutsats: Litteraturstudien påvisar kvinnors beslutsfattande avseende profylaktisk mastektomi såsom rädslor, otillräckligt anpassad information samt kroppsliga aspekter. Resultatet påvisar ett behov av vidare forskning avseende dessa kvinnors upplevelser för att ge en djupare förståelse och ökad kompetens inom vården för att möjliggöra en personcentrerad och holistisk vård. 

Bakgrund: I slutet på 2019 befann sig 79,5 miljoner människor på flykt i världen, hälften av dem är kvinnor och flickor. Nyanlända kvinnor söker vård i lägre utsträckning än män i liknande situation och även i lägre utsträckning än inrikes födda kvinnor. Det behövs mer kunskap kring nyanlända kvinnors upplevelse av att söka hälso- och sjukvård. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva nyanlända kvinnors upplevelse av att söka hälso- och sjukvård. Metod: Allmän litteraturstudie med tio kvalitativa studier. Data analyserades och kategoriserades genom en innehållsanalys där meningsbärande enheter lyftes ut, kondenserades och kodades till teman och subteman i enlighet med Polit och Becks niostegsmodell. Resultat: Två huvudteman och fyra subteman identifierades. De två huvudteman var tillgänglighet och bemötande. Resultatet visar att nyanlända kvinnor upplever varierande och ibland likartade hinder för att få tillgång till adekvat vård. Slutsats: Att söka hälso- och sjukvård som nyanländ kvinna kan leda till lidande då vården inte upplevs individanpassad vilket medför en negativ upplevelse där individens behov inte tillgodoses. Genom att sjuksköterskan ger personcentrerad vård utifrån den unika individen kan dennes behov tillgodoses i högre grad. Med intersektionalitet som utgångspunkt ökar också medvetenhet och kompetens kring strukturella faktorer och maktordningars påverkan på individen. Förslag på fortsatt forskning: Resultat indicerar att kvinnliga nyanlända upplever hinder för vårdsökande vilket leder till att författarna till föreliggande studie ser att det finns behov av vidare forskning utifrån individens perspektiv med frågan om vad som skulle underlätta vårdsökande för den enskilda individen.

Bakgrund: I Sverige genomförs ca 400 allogena stamcellstransplantationer varje år. Behandlingen är riskfylld och medför risk för allvarliga komplikationer. 10-50% av patienterna är i behov av intensivvård under vårdförloppet. Det behövs mer kunskap om intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda nyligen stamcellstransplanterade patienter inom intensivvården. 

Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter i behov av intensivvård som nyligen genomgått en allogen stamcellstransplantation. 

Metod: Kvalitativ intervjustudie baserat på sex semistrukturerade intervjuer vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys. 

Resultat: Två huvudkategorier; vårdandets komplexitet och teamarbete och kommunikation främjar god omvårdnad, samt fyra subkategorier identifierades. Patienterna upplevdes som sköra samt har ett omfattande medicinskt behov i kombination med ett hSCT-specifikt omvårdnadsbehov. Nyligen stamcellstransplanterade är en liten patientgrupp på IVA, intensivvårdssjuksköterskorna upplever utmaningar såsom bristande resurser, bristande rutiner och bristande kompetens. Teamarbete, erfarenhetsutbyte och närståendes kunskap bidrar till att underlätta intensivvårdssjuksköterskans arbete. 

Slutsats: Patientgruppen upplevdes utmanande att vårda inom intensivvården vilket kan leda till moralisk stress hos intensivvårdssjuksköterskan. Intensivvårdssjuksköterskorna efterlyser utbildning och riktlinjer samt ett närmare samarbete mellan stamcellsavdelningen och intensivvård. 

Förslag till fortsatt forskning: Införandet av en koordinator som en länk mellan IVA och stamcellsavdelningen för att öka samarbetet. 

Background: Cancer is the most occurring reason for death of children in high-income countries. About 300 children are every year diagnosed with cancer in Sweden, approximately 80% survives their illness. When a child undergoes cancer treatment it is of importance to nclude the child along with their next of kin in the treatment and in conversations regarding treatment. While the sick child tends to be in focus, it is common for next of kins’ feelings to be overlooked. Aim: To describe the experiences of next of kin when a child has been diagnosed with cancer. Method: A literature study with a qualitative study design has been chosen for the implementation, based on ten scientific articles with a qualitative approach. A thematic analysis has been applied to formulate the study’s themes. Result: The results revealed four different themes, which have two sub-themes each. These themes are Information, Experiences, Impact on everyday life and Support. Conclusion: The importance of providing good support and having a good attitude and understanding for the child who has been diagnosed with cancer and their next of kin has been established. Anxiety and stress are emotions experienced by the next of kin during and after the child’s treatment.

Bakgrund: Patienter med cancer som erhåller palliativ vård genomgår tillsammans med sina närstående ett stort lidande. Sjuksköterskornas roll i omvårdnaden av dessa patienter är att lindra lidandet och bevara patienternas värdighet med hjälp av personcentrerad omvårdnad i syfte att ge patienterna en så bra sista tid i livet som möjligt.

Syftet var att kartlägga upplevelser hos patienter med cancer som erhåller palliativ omvårdnad i livets slutskede.

Metod: En litteraturöversikt av kvalitativ design som baserades på tio vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Elo och Kyngäs metod för kvalitativa innehållsanalyser användes för analys av datan. 

Resultat: Tre kategorier identifierades: begränsningar som medföljer sjukdomen, vikten av att bli sedd och hörd, att närma sig döden, till dessa framkom sex subkategorier.

Slutsats: Patienterna upplevde att ett värdigt bemötande och meningsfull kommunikation var viktigt i livets slutskede. Adekvat smärtlindring fick patienter att känna livslust och välbefinnande, en utmaning var att finna acceptans i att vara en börda för familjen relaterat till en begränsande kroppslig förmåga. Mer forskning behövs utifrån sjuksköterskors och närståendes perspektiv avseende deras behov för att kunna ge en mer adekvat palliativ omvårdnad

A survey targeting ASPHER members was launched in 2010/11, being a first initiative in improving ethics education in European Schools of Public Health. An 8-items questionnaire collected information on teaching of ethics in public health. A 52% response rate (43/82) revealed that almost all of the schools (95% out of 40 respondents with valid data) included the teaching of ethics in at least one of its programmes. They also expressed the need of support, (e.g.: a model curriculum (n=25), case studies (n=24)), which indicates further work to be met by the ASPHER Working Group on Ethics and Values in Public Health.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor. Kirurgiskt avlägsnande av bröst, bröstrekonstruktion med implantat och kemoterapi är några av dem behandlingsformer som kvinnan kan få genomgå. Kvinnor upplever ett känslomässigt band till sina bröst och detta kan ge emotionell påfrestning i samband med kirurgiskt avlägsnande av bröstet till följd av bröstcancern.  Syfte: Syftet var att beskriva vilka faktorer som kan påverka det psykiska välbefinnandet hos kvinnor med bröstcancer och beskriva vilken roll vårdpersonalen har i vårdandet vid bröstcancer.  Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ data och analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudteman och nio subteman. Första temat var: Kommunikation, en del av välbefinnandet, andra temat: Det upplevda psykiska måendet och tredje temat: fysiska faktorers påverkan på kvinnan. Information var grundläggande för att kvinnan skulle kunna lita på vårdpersonalen och fysisk aktivitet upplevdes som hjälpsamt under sjukdomen.    Slutsats: Slutsatsen visar att faktorer som kan påverka det psykiska välbefinnandet hos kvinnor med bröstcancer är bristen på information, kunskap om sjukdomen och stöd från vårdpersonal. Författarna anser att det behövs mer forskning kring ämnet psykisk ohälsa relaterat till bröstcancer hos kvinnor, i form av tydligare riktlinjer, protokoll och vidare studier ur ett patientperspektiv. 

Background: With a shift in psychiatric care where inpatient places have been reduced and the psychiatric care will increasingly take place in outpatient settings, patients are expected to take greater responsibility for their well-being. The difficulty for patients with serious and complex disease may be that they potentially be at risk of being refused admission when they seek help at an early stage. Therefore they might feel compelled to signal deterioration in one's health dramatic and in a destructive way, which can lead to compulsory psychiatric care with sometimes long periods of care.

Aim: To explore patients experiences of the method brief admission in psychiatric care.

Method: A literature study with 16 articles that were investigated using a qualitative approach and reviewed with thematic analysis.

Result: The results are presented in three themes with two associated subthemes. The main finding was that the participants perceived brief admission as safe. The predictability and the increased control before and during hospitalization contributed to the participants becoming more responsible for their mental well-being, they were able to focus on their coping strategies and their recovery and experienced increased health. With increased responsibility, the care relationship changed to the nurse and became more equal.

Conclusion: Brief admission increases participation, promotes self-care and changes the care relationship with the nurse. With Orem’s self-care theory, the nurse can promote cooperation with patients and contribute to increased quality of life.

Bakgrund:Att vara ung och få en kronisk sjukdom innebär för de flesta en omvälvande förändring i livet som kan påverka hela familjen. Diabetes typ 1 kräver mycket av en ung person och dennes familj, t.ex. att följa ett regelbundet schema för insulinintag, blodsockermätning, att hålla en särskild diet och föra regelbunden dagbok över blodsockervärdena, regelbunden fysisk aktivitet och att hantera lågt eller högt blodsocker. Compliance beskriver hur patientent vid en viss sjukdom följer råd och ordinationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som har betydelse för compliance hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Studien var baserad på 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Studien betonade vikten av att sjuksköterskan, den diabetesutbildade sjuksköterskan och föräldrarna i hanteringen av diabetesvård riktar adekvat information till ungdomarna. Ungdomar som har en kronisk sjukdom uppnådde god compliance när de hade energi, viljestyrka, kände motivation samt tog eget ansvar för sin behandling. Störst påverkan på compliance hos dessa ungdomar är när familj och vänner kan medverka, därefter kommer sjukvårdens roll och på tredje plats kommer egenvården. Slutsats: Sjukdomen skapar påfrestningar på familjen och det är viktigt med stöd till den unge från familj- anhöriga och vänner, sjuksköterskan och läkaren. Ungdomar med diabetes typ 1 måste i sitt dagliga liv se till att hålla en jämn och stabil blodsockernivå för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Motion förbättrar känsligheten för insulin, ökar förbränningen av glukos, minskar hjärt- och kärlsjukdomar och förebygger fetma

Litteraturen beskriver larynxmask som ett skonsamt alternativ till intubation med endotrakealtub. Tidigare studier visar dock att det inte är ovanligt med halsbesvär postoperativt, i form av halsont och/eller heshet. Syftet med studien var att undersöka förekomst och karaktär av halsbesvär postoperativt efter användning av två olika larynxmasker. Författarna genomförde en pilotstudie där nitton vuxna patienter, både män och kvinnor, som erhållit Pro-Breathe® eller I-gel® larynxmask under anestesin ingick. Patienterna intervjuades 60 minuter respektive 24 timmar efter uttagandet av larynxmasken. Intervjun bestod av två slutna frågor om halsont och heshet samt en öppen fråga om hur det kändes i halsen. Den öppna frågan visade att andra typer av halsbesvär förekommer, bland annat irritabilitet, svårigheter att svälja, torrhet och svullnadskänsla. Pilotstudiens metod lämpade sig att använda och svarade mot studiens syfte. Resultatet visade att olika typer av halsbesvär var vanligt postoperativt. Åtta av tio patienter som haft Pro-Breathe® samt sju av nio patienter som haft I-gel® hade någon typ av halsbesvär.

Bakgrund: Patienter med komplexa omvårdnadsbehov och ibland även isoleringsbehov överflyttas ofta med kort varsel från intensivvårdsavdelning [IVA] till infektionsavdelning. Vårdavdelningens förutsättningar och begränsade resurser har svårt att möta dessa patienters vårdbehov.          

Syfte: Syftet var att beskriva infektionssjuksköterskans upplevelser av omvårdnaden av patienter i samband med överflyttningen från IVA till infektionsavdelning och 72 timmar därefter.

Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med semistrukturerade frågor.

Datainsamlingen utgjordes av elva intervjuer och kvalitativ innehållsanalys med induktivt förhållningssätt användes.

Huvudfynd: Sjuksköterskorna känner sig ensamma, stressade och oroliga i omhändertagandet och omvårdnaden av patienter i samband med och 72 timmar efter överflyttning. Tidsbrist upplevs vara den dominerande faktorn. Då riktlinjer och rutiner saknas blir omhändertagandet beroende av mottagande sjuksköterskas kompetens och erfarenhet vilket påverkar vården av patienten. Isoleringsvård upplevs vara en del av det vardagliga arbetet och upplevs inte påverka omvårdnadens kvalitet.

Slutsats: Genom kompetens och erfarenhet utveckla arbetsmiljö och rutiner för att bibehålla patientsäkerhet och en god arbetsmiljö.

Framtida forskning: Att undersöka hur överflyttningsprocessen upplevs av sjuksköterskor på andra sjukhus i samma region men även nationellt. Även hur överflyttningsprocessen upplevs efter att intermediärvårdsplatser startats på avdelningen.

Background: The aim was to evaluate data quality and psychometric properties of an instrument for measurement of health-related quality of life: DISABKIDS Chronic Generic Module (DCGM-37) used in school-aged children with cancer. Methods: All school-children diagnosed with cancer in Sweden during a two-and-a-half year period were invited to participate in the study. Analysis was performed on combined data from two assessments, two and-a-half and five months after start of cancer treatment (n = 170). The instrument was examined with respect to feasibility, data quality, reliability and construct and criterion-based validity. Results: Missing items per dimension ranged from 0 to 5.3 percent, with a majority below three percent. Cronbach's alpha values exceeded 0.70 for all dimensions. There was support for the suggested groupings of items into dimensions for all but six of the 36 items of the DCGM-37 included in this study. The instrument discriminated satisfactorily between diagnoses reflecting treatment burden. Conclusions: The results indicate satisfactory data quality and reliability of the DCGM-37 when used in children undergoing treatment for cancer. Evaluation of construct validity showed generally acceptable results, although not entirely supporting the suggested dimensionality. Continued psychometric evaluation in a larger sample of children during and after treatment for cancer is recommended.

Bakgrund: Historiskt sett har människor som levt i samkönade relationer haft en sårbar situation i samhället och ofta blivit utsatta för diskriminering. I Sverige finns idag en lag som förbjuder diskriminering relaterat till sexuell läggning. Målet med hälso- sjukvårdslagen är att hela befolkningen ska ha en jämlik hälsa. Trots detta uppskattar de som lever i en samkönad relation att de har en sämre hälsa än övrig befolkning. Inom vården föreligger ofta ett heteronormativt förhållningssätt, vilket kan leda till osäkerhet för familjer med en annan konstellation än den heterosexuella. Syfte: Syftet med denna uppsats var därför att beskriva hur familjer där föräldrarna lever i en samkönad relation upplevde möten i vården. Metod: För att beskriva detta gjordes en kvalitativ innehållsanalys med deskriptiv ansats av 9 kvalitativa vetenskapliga studier och en enkätstudie. Detta diskuterades sedan utifrån Lévinas teori om den Andre. Resultat: Resultatet som framkom var att de flesta positiva upplevelserna grundade sig i en trygghet, vilken var sprungen ur en acceptans från vårdens sida. De negativa upplevelserna tenderade att genomsyras av ett känslomässigt utanförskap, som i sin tur ledde till en ökad sårbarhet. Slutsats: För att alla familjer ska känna sig lika välkomna och självklara kan vården troligen bidra genom att möta varje individ och familj med öppet sinne, utan några antaganden och värderingar gällande deras livssituation. Då personal ställer öppna frågor och är bekväma med svaren, kan det troligtvis underlätta för alla familjer att vara ärliga med sin situation.

Background: Work-related stress among newly graduated nurses is a problem that results in ill health for the nurses and negatively impacts patient care, risking patient safety. For newly graduated nurses to provide quality and safe nursing care despite work-related stress, it is necessary to understand their experience regarding how work-related stress affects their nursingpractice.

Purpose: The aim was to shed light on newly graduated nurses' experiences of work-related stress.

Method: A general literature review, including ten original articles, was analysed using Graneheim & Lundmans method of qualitative content analysis.

Results: The results of the literature study identified two categories and five subcategories: The transition from theory to practice with the subcategories of Managing unexpected workload, Being clinically ignorant, and Fear of making mistakes. New to the team with subcategories, Adapting to the healthcare team and Meeting expectations.

Conclusions: The experience of work-related stress among newly graduated nurses affects their nursing practice and jeopardizes patient safety. With support from experienced nurses, colleagues, and adequate preparation, the transition process can be facilitated, enabling newly graduated nurses to provide quality and safe nursing care more easily.

Further research: A longitudinal study would enable investigation of possible patterns and trends regarding stress levels, coping strategies and their impact on nurses' well-being, with a specific focus onnursing work and patient safety.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som förekommer hos barn och ungdomar. Diabetesbehandlingen kräver att föräldrar och tonåringarna har kännedom om sjukdomen och komplikationerna som kan uppstå om behandlingen inte följs. Diabetes typ 1 kan skapa en psykologisk stress på grund av vikten att uppnå tillfredsställande blodsockervärden. Tidigare forskning visar att tonåringar med diabetes typ 1 har högre högre risk att utveckla depression. Att vara tonåring med diabetes typ 1 och en samtida depressionsdiagnos påverkar följsamheten i diabetesbehandlingen negativt. Syfte: Att beskriva faktorer som bidrar till att tonåringar med diabetes mellitus typ 1 kan drabbas av psykisk stress och depressiva symtom. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Resultat: Sex faktorer presenterades som bidragande orsak till att tonåringar med diabetes typ 1 kan drabbas av psykisk stress och depressiva symtom. Dessa var: blodsockerkontroll, familjekonflikter relaterat till diabetes, familjekonstruktion, genus, psykisk stress och tid från debut. Slutsats: Alla faktorerna kan var och en bidra till uppkomsten av psykisk stress och depressiva symtom, men de har också en inbördes påverkan hos tonåringar med diabetes typ 1. 

Shivering är ett fenomen som uppstår hos patienterna postoperativt. Det innebär att patienten har okontrollerbara muskelskälvningar som gör att patienten darrar, skälver eller huttrar i mer än 15 sekunder. Shivering påverkar kroppen negativt, men är också obehagligt och ett onödigt lidande för patienten. I takt med den tekniska utvecklingen utarbetas nya operationstekniker och idag utförs flera operationer med laparoskopisk teknik. Pilotstudiens syfte var att undersöka före-komsten av postoperativ shivering hos patienter som opererats med laparoskopisk teknik. Denna studie har gjorts empirisk med en kvantitativ ansats. En egen konstruerad enkät tillsammans med ett mätinstrument har använts vid datainsamlingen. I pilotstudien deltog 33 patienter i ålders-spannet 23-78 år. Resultatet i pilotstudien visar att det var sex (n=6) av alla (n=33) patienterna i studien shivrade efter genomgången laparoskopisk kirurgi. Då studien är gjord i en liten skala är resultatet inte generaliserbart, men det går ändå att se att vissa påverkande faktorer så som till exempel anestesiläkemedel kan bidra till att patienterna shivrar.

Robotassisterad prostatektomi innebär speciella omständigheter för patienten avseende positionering där de ligger i ett extremt så kallat Trendelenburgläge med huvudet sänkt 45 grader samt att buken blåses upp med koldioxid. Dessa två faktorer predisponerar för att patienten drabbas av postoperativt illamående och kräkningar. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av postoperativt illamående och kräkningar 24 timmar efter robotassisterad prostatektomi. Patienterna själva skattade sitt illamående enligt MANE- skalan som är en 7-punktsskala. Metoden som användes är en kvantitativ icke experimentell pilotstudie. 20 patienter deltog i studien. Resultatet visade att mer än en tredjedel av patienterna drabbades av postoperativt illamående och/eller kräkning inom 24 timmar efter operationsslut. Av samtliga 20 deltagare hade enbart en patient erhållit antiemetika i förebyggande syfte. Slutsatsen för denna studie var att man bör gå vidare och undersöka fler patienter för att se om behov finns för att eventuellt justera antiemetikaprofylax för denna patientgrupp i framtiden.

Bakgrund: Patienter med psykisk sjukdom har en ökad risk att utveckla somatisk sjukdom. Antalet vårdtillfällen inom psykiatrisk slutenvård har ökat under det senaste decenniet. Sjuksköterskan ska kunna observera, åtgärda och hantera patientens såväl psykiska som fysiska omvårdnadsbehov och hon ska även ha en helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt. Sjuksköterskan har även en skyldighet att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med somatiska tillstånd inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Denna studie är en empirisk intervjustudie som har genomförts med en deskriptiv kvalitativ ansats. Halvstrukturerade intervjuer med fyra sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård utgör materialet till denna studies resultat. Materialet har analyserats med en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier vilka beskriver informanternas upplevelser. Kategorierna är: 1) Upplevelser kring somatisk omvårdnad, 2) Vikten av kunskap samt 3) Samarbetet mellan den psykiatriska och somatiska sjukvården. Slutsats: Majoriteten av studiens informanter upplever att det somatiska omvårdnadsarbetet är svårhanterligt. Deras resurser är begränsade när somatiskt sjuka patienter vårdas på avdelningen. Det finns även en upplevelse av att det är svårt att hålla sig uppdaterad gällande somatiska kunskaper och att det därför finns ett behov av fortbildning avseende dessa. Informanterna upplever även att vården är uppdelad trots att vissa patienter är i behov av kompetensen och yrkeskunnandet från både den somatiska och psykiatriska sjukvården. Klinisk betydelse: Förhoppningen med studiens resultat är att ge en ökad insikt kring vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med somatiska tillstånd inom psykiatrisk slutenvård.

Bakgrund: Studien handlar om Hiv-smittade patienters erfarenheter i den svenska vården. Sverige har uppnått UNAIDS mål 90-90-90 men stigma kring Hiv-smittade framkommer fortfarande inom vården. Syfte: syftet var att belysa förekommande stigma gentemot Hivsmittade patienter inom vården. Metod: Fyra kvantitativa och sex kvalitativa artiklar valdes ut och resultaten i artiklarna sammanställdes. Resultat: diskriminering, fördomar och sjuksköterskor på andra avdelningar än infektion som visade oro upptäcktes i resultaten. Immigranter och kvinnor födda utanför Sverige var mest utsatta. Slutsats: Den svenska sjukvården har utvecklats genom åren, men stigma gentemot Hiv-smittade patienter framkommer fortfarande.

Objective: To explore the hypothesis that older adults often are affected by more than one disease, making the differential diagnosis between Alzheimer’s disease (AD) and vascular dementia (VaD) difficult. Methods: Incident dementia cases (n = 308) from a population-based longitudinal study of people 75+ years were investigated. The DSM-III-R criteria were used for the clinical diagnosis of dementia. Data on vascular disorders (hypertension, cerebrovascular and ischemic heart diseases, heart failure, atrial fibrillation, diabetes) as well as type of onset/course of dementia were used retrospectively to reclassify dementias. Results: Only 47% of the AD cases were reclassified as pure AD without any vascular disorder. Among subjects with AD and with a vascular component, cerebrovascular disease was the most common (41%). Only 25% of VaD were reclassified as pure VaD. Further, 26% of the pure AD subjects developed a vascular disorder in the following 3 years. Conclusions: Both vascular and degenerative mechanisms may often contribute to the expression of dementia among the elderly. Most of the AD cases have vascular involvements, and pure dementia types in very old subjects constitute only a minority of dementia cases.

OBJECTIVES: The purpose of this investigation was to study the role of dementia and other common age-related diseases as determinants of dependence in activities of daily living (ADL) in the elderly. METHODS: The study population consisted of 1745 persons, aged 75 years and older, living in a district of Stockholm. They were examined at baseline and after a 3-year follow-up interval. Katz's index was used to measure functional status. Functional dependence at baseline, functional decline, and development of functional dependence at follow-up were examined in relation to sociodemographic characteristics and chronic conditions. RESULTS: At baseline, factors associated with functional dependence were age, dementia, cerebrovascular disease, heart disease, and hip fracture. However, only age and dementia were associated with the development of functional dependence and decline after 3 years. In a similar analysis, including only nondemented subjects. Mini-Mental State Examination scores emerged as one of the strongest determinants. The population attributable risk percentage of dementia in the development of functional dependence was 49%. CONCLUSIONS: In a very old population, dementia and cognitive impairment make the strongest contribution to both the development of long-term functional dependence and decline in function.

The rise in number and proportion of older people, and the functional disability that is associated with increasing age, generate concern regarding the societal consequences of a large number of disabled elderly persons. Therefore, measuring disability in terms of activities of daily living has become routine in surveys of older people in most studies on ageing. Despite methodological obstacles, research into functional ability in the elderly has progressed during the past few decades. A high prevalence of functional disability in the elderly is consistently reported, although considerable variation has been found among studies. In contrast to functionally independent elderly, disabled elderly have been found to make increased use of home help services, and have higher institutionalization rates and premature mortality. Factors that are consistently reported as being associated with increased functional disability are older age, female sex, lower educational level, lack of exercise, chronic disease and impaired cognition. Among the chronic diseases, dementia is a progressive and disabling condition that accounts for a large proportion of the disability in elderly populations. A combination of various strategies must be employed in the approach to reduction of disability in the elderly population. More research is needed to gain a better understanding of risk and protective factors, so that we will be able to detect persons at early stages of disability, and to plan for services or rehabilitation for severely disabled persons.

A population-based study of 1810 persons, aged 75+, was investigated to evaluate the role of dementia and other chronic diseases as determinants of institutionalization in the elderly. The study population was examined at baseline and after a 3-year interval. After adjustment for sociodemographic characteristics, functional dependence, dementia, cerebrovascular disease and hip fracture were associated with living in an institution at baseline. Additionally, functional dependence, hip fracture and dementia were also associated with moving to an institution during the 3-year follow-up. In a similar analysis, including only nondemented subjects, the Mini-Mental State Examination emerged as one of the strongest determinants. The population attributable risk percentage of institutionalization during the 3-year follow-up due to dementia was 61%. This study confirms that dementia and cognitive impairment are the main contributors to institutionalization in the elderly, independently of their sociodemographic status, social network, or functional status.

Venepuncture and the insertion of peripheral venous catheters are common tasks in health care, and training in these procedures is included in nursing programmes. Evidence of nursing students' knowledge and skills in these procedures is limited. The main aim of this study was to assess nursing students' knowledge and skills when performing venepuncture and inserting peripheral venous catheters. Potential associations between level of knowledge and skills, self-training, self-efficacy, and demographic characteristics were also investigated. The assessment was performed by lecturers at a university college in Sweden using the two previously tested instruments "Assess Venepuncture" and "Assess Peripheral Venous Catheter Insertion". Between 81% and 100% of steps were carried out correctly by the students. The step with the highest rating was "Uses gloves", and lowest rating was 'Informs the patients about the possibility of obtaining local anaesthesia'. Significant correlations between degree of self-training and correct performance were found in the group of students who registered their self-training. No associations between demographic characteristics and correct performances were found. Assessing that students have achieved adequate levels of knowledge and skills in these procedures at different levels of the nursing education is of importance to prevent complications and support patient safety.

The objectives of this study were to evaluate registered nurses' (RN) compliance with a local clinical central venous access device (CVAD) protocol after completing an educational program and to determine RNs' perception of the program. Seventy-five RNs working in hematology participated in the educational part of the program. Sixty-eight RNs were examined while changing CVAD dressings or placing a Huber needle into a port on actual patients. Sixty percent of the RNs passed the examination and reported that the program increased their knowledge. The results indicated that the educational program could be recommended for use when implementing a new clinical protocol.

Purpose: Performing venepuncture is one of the most routinely performed invasive procedures in nursing care. The aim of this study was to develop instruments for the assessment of nursing students’ knowledge and skills when performing venepuncture and inserting a peripheral venous catheter. 
Methods: Two instruments were developed using the following steps. 1) Assessment items of importance for the procedures (venepuncture 48 items and peripheral venous catheter 51 items) were collected from focus groups including nurses, lecturers and patients. 2) The number of items was reduced using a method based on the Delphi method. Experts (n=51) reviewed the instruments in two rounds. The revised versions included 31 items for venepuncture and 33 items for peripheral venous catheter insertion. 3) Usability tests were conducted by nurses who tested the instruments to confirm that items were possible to assess. 4) Inter-rater reliability was assessed by twelve lecturers who in pairs, but independently of each other, used the instruments to assess 50 nursing students. 
Results: Proportion of agreement and Cohen’s kappa coefficient were calculated for each item to determine inter-rater reliability. Among the tested items for both instruments, the median proportion of agreement was 1 (range 0.66-1) and the median kappa was 0.52 (range 0.22-1). 
Conclusions: The instruments developed for assessing nursing students’ knowledge and skills of venepuncture and peripheral venous catheter insertion showed satisfactory inter-rater reliability.

BAKGRUND: Personer som lever med hiv har historiskt sett blivit bemötta med rädsla och negativa attityder i samhället liksom inom sjukvården sedan viruset först uppmärksammades på 1980-talet.Idag innebär en hiv-diagnos en livslång kontakt med hälso- och sjukvård men vid daglig medicinering är behandlingen är så effektiv att dessa personer kan leva ett lika långt och fullgott liv som andra och smittorisken är näst intill obefintlig. Eftersom personer som lever med hiv är i behov av kontinuerlig kontakt med hälso- och sjukvård så ställer det krav på vårdpersonal att säkerställa ett gott bemötande av dessa personer och se till att inte förlegade attityder och okunskap lever vidare. SYFTE: Att utforska hur personer som lever med hiv upplever mötet med hälso- och sjukvård för att öka kunskapen kring jämlikhet i hälsa. METOD: En litteraturöversikt med induktiv ansats där data samlats från 11 stycken kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Tematisk analysmetod användes vid data-analyseringen. RESULTAT: Studien resulterade i tre övergripande teman vilka var följande: Att uppleva stigmatisering, Att uppleva gott bemötande och Att hävda sin rätt. Personer som lever med hiv runt om i världen hade liknande upplevelser, positiva som negativa. SLUTSATSER: Personer som lever med hiv utsätts fortfarande för fördomar och diskriminering till följd av den okunskap som historiskt funnits. Trots kunskapen som finns till hands idag lever fördomar kvar, vilket står i vägen för att personer som lever med hiv-viruset ska känna sig trygga i sin vårdmiljö. 

Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is a chronic disease and is one of the most common and rapidly growing diseases globally. Treatment and self-care of the disease requires plenty of lifestyle changes. The risk for physical diseases and mental illness is higher for people living with DMT2. The quality of life can be affected from chronic diseases. Aim: The purpose of this study was to describe people's experiences of living with DMT2. Method: Literature study with a qualitative approach. The results consist of ten qualitative research articles which were analysed with thematic analysis method. Results: Three main themes and six subthemes were identified. The first main theme: To manage Emotions included Fear from disease and Acceptance/normalization of living with a disease as subthemes. Second main theme: The need of support included Family and friends, and Knowledge of disease and selfcare. Third main theme: To be faced with lifestyle changes included Restrictions: Diet and physical activity, and Medication and blood sugar controls as subthemes. Conclusion: Based on the results, people had many similar experiences globally and felt that their lives and quality of life had been affected after they had been diagnosed with DMT2.

Bakgrund: Stomi innebär en konstgjord öppning i buken som skapats med hjälp av ett kirurgiskt ingrepp. Stomikirurgi utförs när det finns en förändring i den drabbade vävnaden orsakad av till exempel cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). I sjuksköterskans roll är det viktigt att uppmuntra personer med stomi att hantera vardagliga problem. Förutom att ta itu med fysiologiska problem, vård, utbildning och rådgivning så måste sociala och psykologiska aspekter beaktas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers erfarenheter av att leva med stomi. Metod: En litteraturöversikt där sökningar genomfördes i PubMed och Cinahl. Tio kvalitativa originalartiklar granskades med en tematisk analys av. Resultat: Två tema och fem subtema identifierades. De två teman var stomins inverkan på livet och behov av stöd. Resultatet visar att personens självbild och kroppsuppfattning förändrades på grund av stomi var något svårt att anpassa sig till vidare visar hur viktigt det är att sjuksköterskan har kunskap och erfarenhet av att undervisa både drabbade personer och närstående. Slutsatser: Den förändrade fysiska förutsättning som en stomi innebär har stor inverkan på livskvaliteten och begränsar vardagsrutiner såsom fysiska aktiviteter. Stomin upplevdes också som räddningen från den tidigare bakomliggande sjukdomen och gav förbättrad livskvalitet.

Bakgrund: Delirium har en utbredd förekomst inom olika vårdmiljöer, särskilt på intensivvårdsavdelningar. Detta kan leda till flera negativa konsekvenser, inklusive förlängda vårdtider på intensivvårdsavdelningen och i sjukhusmiljön. Syftet: med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna patienter med intensivvårdsdelirium. Metoden: för detta var en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit och Becks niostegsmodell. Studien baserades på 18 kvalitativa artiklar som analyserades med Braun och Clarkes tematiska analys. Resultat: författarna identifierade två teman: att identifiera och behandla delirium, samt att möta utmaningar och osäkerhet i vården av patienter med delirium. Sex subtema delades sedan in i bedömningsinstrument för att identifiera delirium, utmaningar med läkemedelsbehandling och omvårdnadsåtgärder vid ickeläkemedelsbehandling, bristande kunskap, vikten av att optimera vårdmiljö och kommunikationssvårigheter. Detta ledde fram till slutsatserna att det fanns brister i bedömningen av intensivvårdspatienter med delirium delvis på grund av tidsbrist och kunskapsbrist. Läkemedelsbehandling användes i stor utsträckning vilket ledde till mer övervakning och tillsyn i stället för att använda icke-läkemedelsbehandlingsåtgärder. Tillräckligt med kunskap om delirium saknades och behov av mer utbildning efterfrågades för att öka kompetensen kring deliriumvård. Miljön påverkade arbetet och modifiering av miljön skapades för en tryggare arbetsplats och för att förebygga delirium

Background: The number of patients per nursing staff and skill mix (the percentage of registered nurse) among nursing staff have an impact on the working environment, effects quality of care and patient safety. Aim: The aim of this study was to map the number of patients per nursing staff during a 24-hour period and to describe skill mix among nursing staff at emergency departments in medium-sized hospitals in Sweden. Method: This study is a descriptive cross-sectional study with a quantitative approach. Thirty medium-sized Swedish emergency departments participated in this study. Result: The number of patients per registered nurse varied between 0,0-11,0 patients (mean=3,3) during a 24-hour period. The number of patients per licensed practical nurse varied between 0,0-17,2 (mean=4,7). The average skill mix was 58,1% registered nurses and 41,9% licensed practical nurses for 24 hours. Conclusion: The staffing of nurses does not follow the patient flow, which results in a higher number of patients per nursing staff between 11:00 am and 11:59 pm. Further studies are needed to optimize the staffing of nurses, which can lead to an improved working environment for nurses, an improved quality of care and an increased patient safety. 

Bakgrund: HBTQ-personer riskerar högre grad av ohälsa jämför med heterosexuella. Hälsoskillnaderna kan förklaras av att HBTQ-personer är mer utsatta för diskriminering och trakasserier av samhällets negativa föreställningar om normer, könsidentitet och sexuell läggning. Inom hälso-och sjukvården är kunskapsbrist hos sjuksköterskan kring HBTQ-hälsofrågor och normer ett hinder för ett bra bemötande och en jämlik vård. Kunskapsbrist skapar en atmosfär av otrygghet och rädsla för HBTQ-personer som i slutet undviker att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta HBTQ-personer inom hälso-och sjukvården. Metod: Litteraturstudien med kvalitativ ansats som baseras på tolv vetenskapliga artiklar. Studien genomfördes enligt Polit och Becks niostegmodell, samt analyserades utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmodell. Resultat: Två teman och sex subteman identifierades. Temat Utmaningar vid vård av HBTQ-personer, hade subteman Bristande kunskap och utbildning, Kommunikation och terminologi samt Jämlik vård. Temat Mötet med HBTQ-personer hade subteman Främjande och hindrande attityder, Att vilja vårda samt Osäkerhet vid vårdmötet. Slutsats: Sjuksköterskan utrycker vilja att erbjuda god och jämlik vård för alla, men det finns behov av ytterligare utbildning och kunskap kring vård av HBTQ-personer. Bristande kunskap leder till sämre kommunikation och ett dåligt bemötande.

Bakgrund: Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Tidig diagnostik och fleratillgängliga behandlingsmetoder gör att många kan överleva sin cancersjukdom. Det innebär att dendrabbade kan behöva leva med behandlingsbiverkningar samt andra sviter från sjukdomen en längretid. Studien relaterar till de bärande begreppen kommunikation och personcentrerad vård.Syfte: Syftet är att beskriva mäns erfarenheter och omvårdnadsbehov vid prostatacancer.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tolv kvalitativa originalartiklar analyserades medtematisk analys enligt Braun och Clarkes modell.Resultat: Två teman med två subteman vardera identifierades: Att hantera nya förutsättningar medsubteman hur biverkningar påverkar vardagslivet samt cancerdiagnosens påverkan på livssyn ochsjälvbild. Behovet av stöd under sjukdomsprocessen med subteman Närståendes betydelse samt kontaktenmed vårdpersonal.Slutsats: Män med prostatacancer behöver stöd att hantera fysiska och psykiska biverkningar somuppkommer i samband med sjukdom och behandling och här spelar både hälso- och sjukvårdspersonaloch närstående en viktig roll. Med personcentrerad vård kan god livskvalité upprätthållas genomsjukdomsprocessen.

Bakgrund: Barn och ungdomar har immigrerat ensamma i flera decennier. Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat de senaste åren i Europa och främst i länder som Storbritannien, Sverige, Österrike och Norge. År 2008 immigrerade 13 400 barn/ungdomar utan föräldrar till Europa och ca 80 % av dem ansökte asyl. Sverige tog enskilt emot ca 3 578 ensamkommande flyktingbarn år 2012 och det väntas öka de närmsta åren. Det har även rapporterats om att ensamkommande flyktingbarn har en ökad risk för psykisk morbiditet.

Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga faktorer som inverkar på ensamkommande flyktingbarns psykiska hälsa.

Metod: Denna studie är en allmän litteraturstudie baserad på åtta kvantitativa och två kvalitativa studier.

Resultat: Fem teman identifierades: Traumatiska upplevelser, Migrationsprocessen, Miljön, Ålder och Genus. Traumatiska upplevelser var den mest övervägande faktorn som bidrog till den ökade risken för utveckling av psykisk ohälsa. Vidare spelade migrationsprocessen och miljön i det nya landet stor roll för dessa barn/ungdomars välbefinnande. Ytterligare identifierade faktorer var kön och ålder.

Slutsats: Resultatet i denna litteraturstudie visade på att dessa barn/ ungdomar har råkat ut för olika traumatiska upplevelser och att detta var den största bidragande faktorn till att de hade högre risk att utveckla psykisk ohälsa. Vidare framkom det att migrationsprocessen och miljön i det nya landet bidrog till den ökande risken för att utveckla psykisk ohälsa.

 Klinisk betydelse: Denna studie ska ge ökad förståelse om ensamkommande flyktingbarns psykiska hälsa och belysa faktorer som inverkar på deras mående. Genom att ha kunskap om dessa faktorer kan sjuksköterskan lättare identifiera dessa barns omvårdnadsbehov.

OBJECTIVE: To examine whether a method for raising women's awareness of fetal movements, Mindfetalness, can affect pregnancy outcomes.

DESIGN: Cluster-randomised controlled trial.

SETTING: Sixty-seven maternity clinics in Stockholm, Sweden.

POPULATION: Women with singleton pregnancy with birth from 32 weeks' gestation.

METHODS: Women registered at a clinic randomised to Mindfetalness were assigned to receive a leaflet about Mindfetalness (n = 19 639) in comparison with routine care (n = 20 226). Data were collected from a population-based register.

MAIN OUTCOME MEASURES: Apgar score <7 at 5 minutes after birth, visit to healthcare due to decrease in fetal movements. Other outcomes: Apgar score <4 at 5 minutes after birth, small-for-gestational-age and mode of delivery.

RESULTS: No difference (1.1 versus 1.1%, relative risk [RR] 1.0; 95% CI 0.8-1.2) was found between the Mindfetalness group and the Routine care group for a 5-minute Apgar score <7. Women in the Mindfetalness group contacted healthcare more often due to decreased fetal movements (6.6 versus 3.8%, RR 1.72; 95% CI 1.57-1.87). Mindfetalness was associated with a reduction of babies born small-for-gestational-age (RR 0.95, 95% CI 0.90-1.00), babies born after gestational week 41⁺⁶ (RR 0.91, 95% CI 0.83-0.98) and caesarean sections (19.0 versus 20.0%, RR 0.95; 95% CI 0.91-0.99).

CONCLUSIONS: Mindfetalness did not reduce the number of babies born with an Apgar score <7. However, Mindfetalness was associated with the health benefits of decreased incidence of caesarean section and fewer children born small-for-gestational-age.

TWEETABLE ABSTRACT: Introducing Mindfetalness in maternity care decreased caesarean sections but had no effect on the occurrence of Apgar scores <7.

BACKGROUND: Maternal perception of decreased fetal movements and low awareness of fetal movements are associated with a negative birth outcome. Mindfetalness is a method developed for women to facilitate systematic observations of the intensity, character and frequency of fetal movements in late pregnancy. We sought to explore women's attitudes, experiences and compliance in using Mindfetalness.

METHODS: We enrolled 104 pregnant women treated at three maternity clinics in Stockholm, Sweden, from February to July of 2016. We educated 104 women in gestational week 28-32 by providing information about fetal movements and how to practice Mindfetalness. Each was instructed to perform the assessment daily for 15 min. At each subsequent follow-up, the midwife collected information regarding their perceptions of Mindfetalness, and their compliance. Content analyses, descriptive and analytic statistics were used in the analysis of data.

RESULTS: Of the women, 93 (89%) were positive towards Mindfetalness and compliance was high 78 (75%). Subjective responses could be binned into one of five categories: Decreased worry, relaxing, creating a relationship, more knowledge about the unborn baby and awareness of the unborn baby. Eleven (11%) women had negative perceptions of Mindfetalness, citing time, and the lack of need for a method to observe fetal movements as the most common reasons.

CONCLUSION: Women in late pregnancy are generally positive about Mindfetalness and their compliance with daily use is high. The technique helped them to be more aware of, and create a relationship with, their unborn baby. Mindfetalness can be a useful tool in antenatal care. However, further study is necessary in order to determine whether the technique is able to reduce the incidence of negative birth outcome.

INTRODUCTION: Women's awareness of fetal movements is important as perception of decreased fetal movements can be a sign of a compromised fetus. We aimed to study rate of labor induction in relation to number of times women seek care due to decreased or altered fetal movements during their pregnancy compared to women not seeking such care. Further, we investigated the indication of induction.

MATERIAL AND METHODS: A prospective population-based cohort study including all obstetric clinics in Stockholm, Sweden. Questionnaires were distributed to women who sought care due to decreased or altered fetal movements ≥ 28 week's gestation in 2014, women for whom an examination did not indicate a compromised fetus that required induction of labor or cesarean section when they sought care. Women who gave birth at ≥ 28 weeks' gestation in 2014 in Stockholm comprises the reference group.

RESULTS: Labor was induced more often among the 2683 women who had sought care due to decreased or altered fetal movements (RR 1.4, 95% CI 1.3-1.5). In women who presented with decreased or altered fetal movements induction of labor occurred more frequently for fetal indication than those with induction of labor and no prior fetal movement presentation (RR 1.6, 95% CI 1.4-1.8). The rate of induction increased with number of times a woman sought care, RR 1.3 for single presentation to 3.2 for five or more.

CONCLUSIONS: We studied women seeking care for decreased or altered fetal movements and for whom pregnancy was not terminated with induction or caesarean section. Subsequent (median 20 days), induction of labor and induction for fetal indications were more frequent in this group compared to the group of women with no fetal movement presentations. Among women seeking care for altered or decreased fetal movements, the likelihood of induction of labor increased with frequency of presentation.