Bakgrund: Total knäartroplastik är en vanlig behandling vid artros för att lindra smärta och återställa funktion. Den postoperativa perioden är av stor betydelse för patientens återhämtning och välbefinnande. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja patienten i denna process, vilket kräver förståelse för patientens subjektiva upplevelse.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av smärta efter total knäartroplastik.

Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Två kategorier och fyra subkategorier identifierades: Den första kategorin, Återhämtningens balansgång omfattade subkategorierna, Hinder i återhämtningen och Framgång i återhämtningen. Den andra kategorin, En tillvaro på smärtans villkor, inkluderade subkategorierna, Begränsningar i vardagen samt Känslomässiga påfrestningar.

Slutsats: Smärtan efter knäplastik är en komplex upplevelse som omfattar mer än fysisk sensation. Gapet mellan förväntan och verklighet skapar ett lidande som kräver personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskan har en central roll i att validera patientens upplevelse och ge stöd för att hantera

Bakgrund: Migranter möter en rad olika utmaningar i mottagarlandet. Hälsolitteracitet har rapporterats som lägre bland migranter; även vårdprofessioners kommunikationssvårigheter, bristande kulturell kompetens och organisatoriska hinder riskerar att migranters hälsa och vårdbehov inte bli tillgodosedda. 

Syfte: Att beskriva migranters erfarenhet av att söka och erhålla vård inom primärvården.

Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ forskningsansats implementerades. Tio vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL & PubMed har analyserats med stöd av kvalitativ innehållsanalys. 

Resultat: Två kategorier framkom: Strukturella hinder och Komplexa vårdbemöten; med sex underkategorier: Att ha svårt att få kontakt, Att inte få tillgång till tolk, Att uppleva ekonomiska svårigheter, Att bli bekräftad genom kommunikation, Att uppleva bristande engagemang och Att känna sig särbehandlad. 

Slutsats: Migranter möter återkommande hinder i primärvården relaterade till språk, kultur, bristande språkstöd och bemötande, samtidigt som stödjande vårdmöten och tydlig information underlättar tillgång till vård. Resultatet understryker behovet av interventioner och kvalitetsförbättringsarbete som aktivt involverar migranter i hälsokommunikation och syftar till att bygga kulturella broar inom primärvården. 

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kräver kontinuerlig egenvård för att minska risken för komplikationer och bibehålla hälsa. För äldre personer kan egenvård vara särskilt utmanande till följd av åldersrelaterade förändringar, samsjuklighet samt varierande tillgång till socialt och professionellt stöd.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 2.

Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades nio kvalitativa originalartiklar, vilka analyserades med reflexiv tematisk analys.

Resultat: Resultatet visar att egenvården ofta upplevs som krävande och tidskrävande i vardagen. Osäkerhet kring kost, blodsockerkontroller och medicinering, liksom nedsatt ork, smärta och samsjuklighet, påverkade möjligheten att följa egenvårdsrutiner. Egenvården påverkades även av sociala och kulturella sammanhang. Stöd från närstående samt tydlig, individanpassad information och kontinuitet i vårdkontakter underlättade egenvården, medan brist på stöd och otydlig information skapade osäkerhet.

Slutsats: Studien visar att äldre personer med typ 2-diabetes har behov av individanpassad information och kontinuerligt stöd från hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja egenvården genom en vårdande relation präglad av tydlig kommunikation, personcentrerad omvårdnad och regelbunden uppföljning för att egenvården ska bli mer genomförbar i vardagen.

Aim: The purpose is to describe self-care experiences of adult patients with diabetes mellitus type 2.

Method: A general literature study with a qualitative approach was applied based on Polit and Beck’s nine-step model. The searches were made in PubMed and CINAHL (2015-2025), from which ten qualitative original articles were selected. The articles were analyzed with thematic analysis based on Braun and Clarke.

Results: Two themes were identified. One theme was Need for knowledge and support, of which two subthemes were created from it, namely The importance of knowledge and social support in self-care and Lack of professional support and follow-up. The second theme was Self-care strategies in daily life. This theme had two subthemes which were Daily implementation and Obstacles to self-care.

Conclusion: This study shows that self-care in diabetes mellitus type 2 has three problem areas: lack of knowledge, difficulties in implementing self-care due to the practical, social and economic conditions of everyday life, and challenges in putting recommended lifestyle habits into practice when these are not person-centered.

Suggestions for continued research: A need for in-depth knowledge of self-care management in diabetes mellitus type 2. 

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste och mest diagnosticerade cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige och globalt. Sjukdomen utgör inte enbart medicinska påfrestningar utan också en betydande folkhälsofråga där individer påverkas både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan har därmed en central roll att främja en trygg och god vårdrelation genom tydlig kommunikation och kontinuerlig närvaro.

Syftet med denna studie var att presentera, beskriva och sammanställa en syntes av kvalitativa studier som beskriver kvinnors upplevelser av omvårdnad vid bröstcancer inom slutenvården.

Metod: En kvalitativ allmän litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes enligt Polit och Becks niostegsmodellen. Elva kvalitativa forskningsstudier granskades och analyserades enligt Braun och Clarke tematiska analys.

Resultat: Två huvudteman identifierades: Att bli sedd och förstådd i mötet med vården och Mötets betydelse för identitet och existentiell återhämtning, vardera med två tillhörande subtema.

Slutsats: Bröstcancer påverkar ett brett spektrum av aspekter i en persons liv. Det är väsentligt att sjuksköterskor möter individuella behov hos patienterna genom ett holistiskt tillvägagångssätt, inklusive aspekter som fysiskt och emotionell närvaro, individualiserad kommunikation, samt att främja välmående. Ytterligare forskning krävs för att fastställa hur stärkta färdigheter i omvårdnadsinterventioner kan förbättra personcentrerad vård och tillgodose varje kvinnas individuella behov. 

Background: Anorexia Nervosa is a complex, severe psychological disorder associated with the highest mortality rate among psychiatric illnesses. Treatment often overly emphasizes weight gain and physical recovery, neglecting underlying psychological and emotional aspects. This narrow focus leads patients to feel a loss of autonomy, identity, and deep mistrust towards caregivers. 

Aim: The aim of this study was to evaluate and synthesize qualitative studies exploring women’s lived experiences when in treatment for Anorexia Nervosa 

Method: The study was conducted as a qualitative literature review. Twelve scientific original articles, systematically searched in the CINAHL and PubMed databases, were critically appraised, and only articles of moderate or high quality were included. Data were analyzed inductively using thematic analysis based on Braun and Clarke’s framework. 

Results: The reliance on weight and BMI reinforces anorectic mechanisms. A strong therapeutic relationship, based on trust, is more critical for patient engagement than the specific treatment approach. Lack of continuity during transitions significantly increases the risk of relapse. 

Conclusions: Treatment is fundamentally compromised by an overly narrow focus on physical metrics. A person-centered care model, founded on trust and empathy, is crucial for patients' long-term recovery. Caregivers must ensure continuous support during the transition to outpatient care to mitigate cyclical readmissions. Further research into person-centered models is necessary. 

Background: HIV remains a major global health challenge, particularly affecting low- and middle-income countries, such as Tanzania. Nurses play a crucial role in caring for people living with HIV (PLHIV), and highlighting these experiences is essential for improving the quality of HIV care. 

Aim: To highlight nurses’ experiences of providing care for PLHIV in Moshi, Kilimanjaro region, Tanzania.

Method: A qualitative study with an inductive approach was conducted. Data was collected through semi-structured interviews with six nurses working in HIV care and analyzed using thematic analysis focusing on manifest content. 

Results: Three themes were identified: Challenges Affecting Nurses’ Ability to provide care for PLHIV, Relational and Emotional Work in HIV Care and Adaptive Caring Strategies for a Better Future Through Teamwork and Education. The nurses described navigating structural and emotional challenges through relational care, teamwork, empathy, and patient education, which were perceived as improving adherence and reducing stigma.

Conclusion: The findings illustrate the complexity of HIV care in a low-resource setting and highlight nurses’ central role in supporting PLHIV. Education, relational care, and teamwork emerge as essential strategies for improving health outcomes in similar contexts.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande folkhälsoproblem och sjuksköterskor har en central roll i att upptäcka och stödja utsatta kvinnor.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer.  

Metod: Metoden utgjordes av en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats, där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar identifierades genom systematiska databassökningar, kvalitet granskades och analyserades med tematisk analys.

Resultat: Resultatet identifierade tre övergripande teman: Att identifiera våld när resurser och rutiner brister, Att skapa trygghet och möjliggöra förtroende och Emotionella och etiska utmaningar i bemötandet av våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor beskrev osäkerhet kopplad till bristande utbildning och organisatoriskt stöd, kvinnors tystnad och rädsla som hinder för avslöjanden samt en betydande emotionell samt en betydande emotionell och känslomässig belastning i arbetet.

Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor behöver mer utbildning, tydligare rutiner och bättre organisatoriskt stöd för att kunna identifiera och tryggt bemöta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.

Bakgrund: Personer som överlever plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus kan få långvariga fysiska, kognitiva, psykiska och sociala påföljder som kvarstår efter den akuta medicinska återhämtningen. I takt med att flera överlever plötsligt hjärtstopp blir det allt viktigare att förstå den psykosociala återhämtningen. 

Syfte: Studiens syfte är att beskriva personers upplevelser av psykosocial återhämtning efter att ha överlevt hjärtstopp utanför sjukhus, baserat på kvalitativa studier. 

Metod: Allmän litteraturstudie med en induktiv kvalitativ ansats baserad på niostegsmodellen av Polit och Beck. Analysen utfördes enligt tematisk analys presenterad av Braun och Clarke.  

Resultat: Resultatet identifierade tre huvudteman: En tillvaro i gungning: kognitiva begränsningar och psykisk sårbarhet, Utmaningar och vårdens stöd under återhämtningsfasen och Att återskapa ett sammanhang i livet efter hjärtstopp: vägen framåt. Totalt identifierades sju tillhörande subteman. 

Slutsats: Den psykosociala återhämtningen är en komplex process som sträcker sig långt efter utskrivning. Denna studie framhäver att det behövs ett mer riktat fokus på psykosocial återhämtning samt en fördjupad förståelse för att utveckla modeller som underlättar en mer sammanhängande återgång till vardagslivet. Framtida forskning bör tydliggöra hur den psykosociala återhämtningen påverkas hos personer som överlever hjärtstopp utanför sjukhus, för att möjliggöra mer strukturerade och personcentrerade vårdinsatser. 

Bakgrund: När ett barn insjuknar i nydebuterad typ 1-diabetes mellitus (T1DM) påverkas hela familjens vardag. Föräldrar ställs inför ett omfattande ansvar för barnets dagliga omvårdnad och behöver på kort tid tillägna sig kunskap om behandling och egenvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars erfarenheter av omvårdnaden vid barns nydebuterade T1DM. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturöversikt. Systematiska databassökningar utfördes i Pub Med och CINAHL. Tio kvalitativa originalstudier inkluderades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Trygghet och stöd i vården samt Att hantera den nya livssituationen. Föräldrar beskrev den initiala fasen efter diagnos som psykiskt påfrestande, med ett stort behov av information och emotionellt stöd. Sjuksköterskans bemötande, tillgänglighet och pedagogiska insatser hade stor betydelse för föräldrars upplevelse av trygghet och delaktighet. Vidare framkom att föräldrar successivt utvecklade strategier, rutiner och ökad egenvårdskompetens för att hantera barnets behandling i hemmiljö. Slutsats: Resultatet visar att familjecentrerad omvårdnad och en tillitsfull vårdrelation är centrala för att stödja föräldrar vid barns nydebuterade T1DM. Det finns behov av fortsatt forskning om hur långsiktigt stöd till föräldrar kan organiseras över tid. 

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och globalt, som drabbar ca 2% avsvenska befolkningen och 64 miljoner globalt. Hjärtsvikt leder till hög mortalitet och sjukvårdskostnader.Compliance för egenvården och förmågan att känna igen symtom är avgörande för god hälsa.Sjuksköterskan har ett avgörande uppdrag för att främja hälsa genom att utbilda, stödja och främjaegenvården med ett etiskt förhållningssätt baserat i respekt för autonomi och personcentrerad vård.

Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters erfarenheter med egenvården vid hjärtsvikt

Metod: I denna studie tillämpades en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. CINAHL och PubMedvar två databaser där sökningarna utfördes. Resultatformuleringen inkluderade tio studier. Dessastudier analyserades med en tematisk analysmodell.Resultat: I resultatet identifierades två teman och fem subteman. De två teman var “Svårigheter tillföljsamhet” och “Livsstilsförändringarnas utmaningar”. De fem subteman var “Frustration relaterade tillfysiska begränsningar och symtom”, “Hopplöshet och skam hindrar egenvården”, “Beteendeförändringsom hinder för att hantera egenvården”, “Upplevd skuld och skam” och “Behov av stöd”.

Slutsats: Negativa upplevelser kring livsstilsförändringar och fysisk nedsättning försämrar compliance iegenvården. Personcentrerad vård, som individanpassad kostrådgivning och fysioterapi, kan ökacompliance och förbättra hälsan. Fortsatt forskning behövs för att förbättra compliance hos personermed hjärtsvikt vilket kan stärka hälsan och minska lidande.

Bakgrund: Pediatrisk vård i livets slutskede syftar till minskat lidande för både barnet och familjen. Familjen är väsentlig för barnet varav sjuksköterskor har en central roll i att tillämpa familjecentrerad vård för att möta deras behov. Tillgången till pediatrisk vård i livets slutskede är dock begränsad och uppskattningsvis är 21 miljoner barn världen över i behov av det.  

Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede i samspel med barnets familj. 

Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats där Polit och Becks niostegsmodell använts som studiedesign. Elva originalartiklar har inkluderats och analyserats utifrån Braun och Clarkes tematiska analys.

Resultat: Två teman och fem subteman framkom; Erfarenhetens betydelse inom professionen med subtema att känna osäkerhet inom kompetensområdet, att känna medlidande samt att behöva organisatoriskt stöd. Det andra temat utvecklades till Familjecentrerad omvårdnad i en pressad vårdmiljö med subtema att främja vårdrelationen och att vårda med bristande resurser.  

Slutsatser: Pediatrisk vård i livets slutskede innebär stora utmaningar för sjuksköterskor. För att ge sjuksköterskor bättre förutsättningar krävs utbildning, kompetensutveckling och emotionellt stöd. Ytterligare forskning behövs för ökad kunskap om och tillgång till adekvat pediatrisk vård i livets slutskede.

 Background: Advanced cancer is a term used when the disease is unlikely to be cured. The patient receives end of life care, which focuses on reliving suffering. Through the four cornerstones of palliative care, which include symptom relief, teamwork, effective communication, and support for relatives, the nurse can work in a structured manner to provide high quality nursing care.Aim: The aim of this study is to highlight nurses` experience of caring for patients with advanced cancer at the end of life. Method: This study is a general literature review with a qualitative approach. The study is based on ten different scientific articles taken from the different databases CINAHL and PubMed. The analysis was conducted using thematic analysis. Results: The analysis was presented with two themes: Emotional challenges, security-building communication, and five subthemes: the feeling of inadequacy, development of professional confidence, security in patient interaction, emotional strain in patient interaction, acceptance by relatives. Conclusion: Nurses who care for patients with advanced cancer at the end-of-life experience ethical stress and feeling of inadequacy. Providing good care requires communication and understanding from colleagues as well as from patients and relatives. Keywords: Nurse, experiences, advanced cancer, end of life. 

Background: HIV is a virus that causes immunodeficiency in people who are infected through blood or unprotected sexual contact. Stigma continues to be a major obstacle to the care of people living with HIV despite the great progress that has been made. Patients' right to good and equal care can be affected by direct as well as indirect stigmatizing actions. A person with HIV can live a long life if they receive good medical treatment. Living with HIV means receiving health care for the rest of their lives. 

Aim: Describe how people affected by HIV experience stigma in healthcare encounters. 

Method: A qualitative literature study where ten scientific articles were retrieved from the databases, analysed using Graneheim and Lundman's content analysis. 

Results: Four subcategories were discovered: Being exposed to moralizing attitudes, being exposed to intrusive questions, dealing with lack of knowledge in healthcare and healthcare providers showing fear. From the subcategories, two categories were discovered: Offensive communication and attitudes in healthcare, Limited knowledge among healthcare providers. 

Conclusion: Most people with HIV face significant stigma when interacting with healthcare providers.  There is a clear weakness in how healthcare providers handle HIV patients. There is a lack of knowledge and avoidance among healthcare professionals. This leaves people living with HIV exposed to psychological distress and discrimination. 

Bakgrund: Svårläkta sår definieras vara ett sår med försenad sårläkningsprocess. Det medför en komplex och utmanande situation, och är ofta förenat med ett lidande. Antalet personer med svårläkta sår beräknas öka i takt med en åldrande befolkning. Vårdens fokus riktas särskilt till fysiska problem som såret medför i stället till personers psykosociala hälsa, det är en viktig aspekt att beakta för en god sårläkning.

Syfte: Att tematisera hur personer med svårläkta sår upplever sitt välbefinnande

Metod: Studien är genomförd som en allmän litteraturstudie med en kvalitativ design baserad på 14 vetenskapliga artiklar.

Resultat: Två huvudteman med sex subteman identifierades. Huvudteman var: “Att uppleva sin tillvaro full av begränsningar” och “Att uppleva relationer som stödjande och bristande.”

Slutsatser: Upplevelsen av välbefinnande skilde sig åt, faktorer som stöd av anhöriga, goda vårdrelationer och individuella hanteringsstrategier kan öka välbefinnandet. Vårdgivare bör ha ett holistiskt personcentrerat fokus för att främja välbefinnande hos patientgruppen, och därför behövs fortsatt forskning som kan bidra till förbättring i att vårda personen som en helhet och inte enbart fokus på såret.

 Nyckelord: Komfort, Svårläkta sår, Upplevelse, Välbefinnande.

Bakgrund: Delirium är ett neurokognitivt tillstånd som är vanligt förekommande inom sjukhusvård. Tillståndet behandlas och förebyggs bäst genom omvårdnadsåtgärder, vilket innebär att sjuksköterskan har en central roll i vårdandet av personer med delirium. 

Syfte: Att syntetisera sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med delirium. 

Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Polit & Becks niostegsmodell. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades enligt Graneheim & Lundmans innehållsanalys. 

Resultat: Tre kategorier identifierades: säkerhet och kommunikation som centrala faktorer i omvårdnaden, betydelsen av professionell kompetens för omvårdnadens kvalitet och emotionella svårigheter i en utmanande vårdmiljö. 

Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor upplever att de inte har rätt förutsättningar för att kunna ge den vård som personer med delirium behöver. Sjuksköterskorna uttrycker en brist på kunskap, interprofessionellt samarbete och tid, men värderar erfarenhet, teamarbete och närstående. Det finns ett fortsatt behov att utforska hur sjuksköterskors förutsättningar kan förbättras för att stödja omvårdnaden av personer med delirium. 

Nyckelord: Delirium, erfarenheter, personcentrerad vård, sjuksköterskor 

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en växande folksjukdom som kräver omfattande egenvård för att förebygga komplikationer och bevara hälsa. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja och motivera patienter till livsstilsförändringar, men förutsättningarna för detta arbete är inte alltid tydliga.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att motivera vuxna patienter med typ 2-diabetes till egenvård.

Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Systematiska sökningar gjordes i PubMed och CINAHL. Tio kvalitativa studier inkluderades, kvalitetsgranskades med SBU:s mall och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.

Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Att skapa engagemang i egenvården och Hinder och utmaningar i motivationsarbetet. Sjuksköterskor betonade betydelsen av en förtroendefull vårdrelation, individanpassad kommunikation och metoder som stärker delaktighet och egenmakt. Motivationsarbetet försvårades av tidsbrist, hög arbetsbelastning, otydliga yrkesroller samt sociala, kulturella och psykologiska faktorer hos patienter.

Slutsats: Sjuksköterskors möjligheter att motivera patienter med typ 2-diabetes påverkas av både relationella och organisatoriska förutsättningar. För att stärka motivationsarbetet behövs tid, resurser, utbildning i motiverande samtal och kulturell kompetens. Personcentrerad vård och god vårdrelation är avgörande för att stödja hållbar egenvård.

Bakgrund: Förlossningsdepression är ett vanligt och ofta otillräckligt känt på grund av bristande kunskap inom vården, vilket påverkar moderns psykiska hälsa, allmänna välbefinnande samt relationen till såväl barnet som närstående. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll i att identifiera, vårda och stödja drabbade kvinnor.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor med förlossningsdepression. 

Metod: En kvalitativ litteraturstudie användes som metod, och tio vetenskapliga artiklar analyserades med hjälp av tematisk analys.

Resultat: Två teman och fyra subteman identifierades. Teman: Utmaningar i det kliniska mötet med kvinnor som drabbas av förlossningsdepression och Förutsättningar och stödstrukturer som behövs för att kunna ge trygg vård. Subteman: Kompetensbrist och otydliga riktlinjer, Hög arbetsbörda och tidsbrist, Utmaningar i kommunikation och relation samt Begränsat psykosocialt stöd och bristande vårdkedja.

Slutsats: Studien visar att organisatoriska begränsningar och bristande kunskapsstöd påverkar sjuksköterskors möjligheter att uppmärksamma och stödja kvinnor med förlossningsdepression. Tydligare riktlinjer, kompetensutveckling och en mer sammanhållen vårdkedja framstår som viktiga utvecklingsområden. Det behövs fortsatta studier som bör fokusera på att utvärdera vilka åtgärder som har störst praktisk betydelse för vårdens kvalitet.

Bakgrund: Pediatrisk palliativ vård kräver att man arbetar utifrån ett familjecentrerat förhållningssättoch samtidigt kan erbjuda anpassad vård, utifrån barnets utveckling. Bristande erfarenhet och kunskapfrån sjuksköterskan, familjens närvaro och barnets individuella behov är faktorer som kan påverkavårdsituationen.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn i palliativ vård.Metod: Denna studie genomfördes som en kvalitativ litteraturöversikt med elva originalartiklaranalyserade med tematiska analysmetod. Databaserna som inkluderades i studien var Cinahl, PubMedoch Psycinfo.

Resultat: Första temat som identifierades var ”att vara känslomässig engagerad” som beskriver denpersonliga utmaningen som sjuksköterskorna upplevde och hur stöd från omkretsen gynnadesjuksköterskorna. ”Att inte räcka till” var andra temat, där beskrevs vikten av kommunikationen ochosäkerheten i att bemöta barnet och familjen. Totalt utmynnades resultatet till fyra subteman, att uppleva inre emotionell konflikt, stöd från omgivningen, utmaningar i kommunikationen och otillräckligtförberedande kunskap.

Slutsats: Studien visar behov av förbättrade förutsättningarna för sjuksköterskor i pediatrisk palliativvård. En utveckling av stödstrukturer, riktlinjer och kontinuerlig kompetensutveckling. Förbättradestrukturer för emotionellt stöd och kommunikation kan möjliggöra en mer hållbar och kvalitativomvårdnad. För en fördjupad förståelse av sjuksköterskans behov och evidensbaserade strategier somstödjer vårdpersonaler inom palliativ vård krävs vidare forskning.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande folkhälso- och samhällsproblem som orsakar allvarliga fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för kvinnor. Hälso- och sjukvården har ett centralt ansvar att identifiera och bemöta våldsutsatthet, där sjuksköterskans kompetens, bemötande ochförmåga att skapa trygghet är avgörande. För att kunna ge adekvat stöd krävs kunskap,strukturerade arbetssätt och förståelse för våldets komplexitet.

Syfte: Att beskriva våldsutsatta kvinnors erfarenheter när de söker vård inom hälso- och sjukvården.

Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie baserad på Polit och Becks niostegsmodell.Genom systematiska databassökningar i PubMed och CINAHL inkluderades tio kvalitativa originalartiklar, vilka analyserades med Braun och Clarks tematiska analys.

Resultat: I studien identifierades två teman och fyra sub-teman. Huvudtema Tillitens betydelse och huvudtema Bekräftelse skapar trygghet.

Slutsatser: Bemötandet i vårdmötet har en avgörande betydelse för våldsutsatta kvinnors upplevelseav trygghet, tillit och möjlighet till återhämtning i vårdmötet. Bristande trygghet och misstro riskerar attleda till fortsatt utsatthet, medan ett empatiskt och lyhört bemötande främjar tillit och återhämtning. Föratt stärka vårdens kvalitet krävs ökad kompetens, tydliga rutiner och utbildningsinsatser som stödjersjuksköterskors handlingsberedskap vid misstanke om våld i nära relationer.

Bakgrund: Transpersoner är en grupp som globalt påverkas av samhällelig diskriminering, stigmatisering och sämre tillgång till vård. Transpersoner upplever sig ha ett sämre hälsotillstånd än personer som inte identifierar sig som trans. Upplevelser av att inte få sina behov tillgodosedda i vårdsammanhang kan skapa vårdlidande, där vårdgivare har ett ansvar att arbeta för ett inkluderande klimat i vårdsammanhang för att förbättra transpersoners rätt till god hälso- och sjukvård.    Syfte: Att syntetisera och sammanfatta kvalitativa studier som utforskat transpersoners erfarenheter av vårdmötet inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Polit och Becks niostegsmodell har använts genomgående, där tio vetenskapliga originalartiklar har analyserats genom en innehållsanalys.  Resultat: Studien resulterade i två teman med fem tillhörande subteman. Teman omfattar Bemötandets betydelse för transpersoners vårdupplevelse samt Transkompetens som förutsättning för trygg vård.  Slutsatser: Transpersoner beskriver vårdgivarens bemötande, kommunikation och kompetens som avgörande i vårdmötet. Vårdgivare som innehar kompetens samt ett inkluderande bemötande uppskattades och bidrar till minskat lidande, vilket även speglar vårdandets innebörd. Det finns behov av implementering av könsinkluderande rutiner på vårdinstanser, likväl som kompetensutveckling för vårdgivare för att möjliggöra inkluderande vårdmöten där transpersoners vårdbehov tillgodoses.   Nyckelord: HBTQ, Bemötande, Utsatthet, Personcentrerad vård, Könsidentitet.  

Syfte: Syftet med studien är att beskriva tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1 ivardagen.

Bakgrund: Typ 1-diabetes innebär omfattande fysiologiska, psykologiska och sociala utmaningar förtonåringar. Under denna utvecklingsperiod ökar kraven på självständighet samtidigt som egenvårdenkräver hög kompetens och kontinuerliga beslut. Sjukdomen påverkar därmed identitet, socialtdeltagande och psykiskt välbefinnande, vilket motiverar en fördjupad förståelse för tonåringarsupplevelser.

Metod: En litteraturstudie genomfördes med kvalitativ ansats. Tio vetenskapliga artiklar analyseradesmed hjälp av innehållsanalys. Fokus låg på tonåringars subjektiva erfarenheter av egenvård,relationer, psykosociala utmaningar och stödstrukturer.

Resultat: Tonåringar befinner sig i ett komplext gränsland där medicinska egenvårdskrav krockar medbehov av autonomi, identitetsskapande och socialt tillhörande. Psykologiska faktorer såsom stress,rädsla för hypoglykemi och stigma påverkar egenvård negativt. Relationer till föräldrar, vänner,skolpersonal och vårdpersonal framträder som centrala stödresurser. Samtidigt synliggörs betydandekunskapsbrister både hos tonåringar och deras omgivning, vilket försvårar trygg och självständigegenvård.

Slutsats: Tonåringars egenvård av typ 1-diabetes påverkas av ett komplext samspel mellanfysiologiska, psykologiska och sociala faktorer. Resultaten betonar behovet av personcentrerad ochrelationellt förankrad omvårdnad som integrerar psykologiskt stöd, kunskapsutveckling och arbete motstigma för att stärka tonåringars autonomi och välbefinnande.

Bakgrund: Barncancer är ett ovanligt men allvarligt tillstånd som varje år drabbar hundratusentals barn världen över. Diagnosen leder till stora förändringar i familjens vardag, där behov av stöd, tydlig information och möjligheter till delaktighet blir avgörande. Detta ställer höga krav på att sjuksköterskan möter både barnet och familjen utifrån ett helhetsperspektiv, där familjecentrerad omvårdnad bidrar till att stärka deras förmåga att hantera situationen.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av omvårdnad inom pediatrisk onkologi

Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv kvalitativ ansats utifrån Polit och Becks niostegsmodell och analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. 

Resultat: Två kategorier identifierades: Förtroendebyggande relationer i omvårdnaden och Kommunikationens betydelse i omvårdnaden, med sex tillhörande subkategorier.

Slutsats: Inom pediatrisk omvårdnad påverkas föräldrars upplevelser av omvårdnaden starkt av sjuksköterskans förmåga att kommunicera på ett empatiskt och familjecentrerat sätt samt sjuksköterskans förmåga att bygga förtroendefulla relationer. Ett genuint engagemang, empati och kontinuitet ökar trygghet, delaktighet och kontroll i en känslomässigt utmanande vårdsituation. Fortsatt forskning bör belysa konsekvenserna av bristande kontinuitet samt långsiktiga effekter av vårdande relationer, vilket kan bidra till en mer individanpassad och effektiv omvårdnad.