Bakgrund: Traumatiska händelser kan påverka en individ, en grupp eller en hel befolkning. En traumatisk upplevelse är något som stannar kvar i kroppen som minnen, den påverkar och ändrar strukturen i hjärnan, våra hormoner och vårt nervsystem. Det största lidandet kvarstår i det återkommande återupplevande, undvikande beteende, ihållande uppfattningar om förhöjt nuvarande hot, allvarliga, genomgripande problem i affektreglering, förminskat självförtroende och de kvarstående problemen att vidmakthålla relationer som trauma ger upphov till. Trauma kan behandlas med terapi och läkemedel men även via kroppsbaserade metoder. I Psykiatrisk öppenvård är väntetiderna på traumabehandling år långa. Behovet av kostnadseffektiva behandlingsalternativ som kan utföras av sjuksköterskor med specialistkompetens i psykiatri vore en stor tillgång och skulle kunna bidra till att traumabehandlingen breddas och skapar utrymme för en mer effektiv vård. Traumaanpassad yoga, TAY, är ett uppkommande behandlingsalternativ som agerar som komplement till övrig behandling; metoden används idag redan inom specialistpsykiatrin och det första nationella forskningsprojektet pågår i stunden inom rättspsykiatrin. Att ge patienter möjlighet till coping-strategier och egenvårdsstrategier genom ökad kroppskännedom i väntan på övrig traumabehandling vore optimalt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur kunskap från traumaanpassad yoga kan stärka patienters egenvårdskapacitet vid traumatiska stressyndrom. Metod: En allmän litteraturstudie i form av en scoping-review baserat på 10 studier, 8 kvalitativa studier och två doktors avhandlingar, genomfördes och genom en tematisk analys valdes 5 teman ut. Resultat: De studier som granskats visade att TAY minskar symtomatologin vid traumatiska stressyndrom. Resultatet tyder även på att de olika komponenterna i TAY leder till minskad ångest, ökad kroppskännedom och ökad interoception och exteroception. Deltagarna i studierna uppgav en ökad förmåga till att göra hälsosamma val samt ökade förmågan till att interagera med andra i sociala kontexter. Dessa resultat leder till att egenvårdskapaciteten ökar. I resultatet presenteras de fem teman 1. Att skapa en trygg plats, 2. Interoception, 3. Medveten närvaro och självreglering, 4. Egenvård och egenvårdstrategier. 5. Klinisk signifikans av TAY på PTSD. Slutsats: Resultaten visar att TAY skulle kunna agera som ett komplement till behandling. Metoden erbjuder kunskaper som kan användas för psykoedukation och metoden i sig har påverkan på individers förmåga till ökad interoception och självreglering vilket leder till ökad egenvårdskapacitet och de gemensamma faktorerna kan minska och/eller ta bort symtom vid PTSD/CPTSD. Metoden är tillämpbar i grupp men kan utföras av sjuksköterskor individuellt.

Bakgrund: Smärta är en belastning för kroppen och kan ha stora konsekvenser på patienterna bådefysiskt, psykiskt och socialt om den inte adekvat bedöms och behandlas. Smärta är en subjektiv upplevelse och är därför unik för varje person, vilket gör att den generellt är svår att bedöma och behandla. Ännu svårare är det när patienterna inte kan ge verbalt uttryck för smärtan relaterad till att de är sövda och/eller intuberade. Intensivvårdssjuksköterskan har en nyckelroll i smärtbedömningen och smärtlindringen av patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och behandla smärta. Metod: En litteraturstudie med en kvalitativ ansats och ett systematiskt tillvägagångsätt vägledd av Bettany- Saltikov & McSherrys (2016) modell valdes för att besvara syftet. Femton kvalitativa och mixade studier inkluderades och en induktiv manifest tematisk analysmodell enligt Braun & Clarke (2006) användes. Resultat: Smärtbedömning och smärtbehandling utifrån olika faktorer var ett tydligt övergripande tema i samtliga artiklar. Tre sammanfattande subteman beskrev det temat: Sjuksköterskerelaterade faktorer, Patientrelaterade faktorer och Organisationsfaktorer. Diskussion: En adekvat smärthantering är förenligt med ett personcentrerat arbetssätt, vilket underlättas av professionell kompetens. Ett icke-hierarkiskt team med olika kompetenser och en stödjande och lärandearbetsmiljö ökar denna professionella kompetens.