Bakgrund: Flera studier beskriver utmaningarna i att bemöta och vårda patienter med självskadebeteende. Trots detta har forskningen hittills främst belyst sjuksköterskors och annan vårdpersonals perspektiv, medan kunskapen om hur patienterna själva upplever psykiatrisk heldygnsvård är fortfarande begränsad. Denna kunskapslucka försvårar utvecklingen av en personcentrerad, empatisk och evidensbaserad omvårdnad – ett område där specialistsjuksköterskor inom psykiatrin har ett särskilt ansvar att driva förbättringar.

Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av vård vid självskadebeteende inom psykiatrisk heldygnsvård.

Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Trestegs innehållsanalys enligt guide av Popenoe et al. (2021) användes för analys av artiklar som utgör studiens resultat.

Resultat: Analysen av 11 kvalitativa artiklar lyfte fram tre huvudteman med tillhörande underkategorier. De tre huvudteman var Trygghet och otrygghet i vårdmiljön, Bemötande och dess känslomässiga påverkan och Stödjande vårdformer genom patientinflytande och tydliga ramar. Resultatet visade att empati, tydliga rutiner, god bemötande och trygga miljöer stödjer patienternas återhämtning och att exponering för självskada, oförutsägbara situationer och stigma förstärker lidande.

Slutsats: En vård som förenar förutsägbar miljö, empatiskt bemötande och delaktighetsfrämjande arbetssätt minskar lidandet hos patienter med självskadebeteende i heldygnsvård. Rekommendationen är att införa strukturerad personalutbildning, miljöförbättringar samt modeller som självvald inläggning, och att framtida interventionsstudier utvärderar deras effekt.

Background: Several studies have documented the challenges of engaging with and caring for patients who self-harm. Nevertheless, research to date has focused primarily on the perspectives of nurses and other healthcare professionals, while evidence on how patients themselves experience inpatient psychiatric care remains limited. This knowledge gap hampers the development of person-centred, compassionate, and evidence-based nursing, an area in which specialist psychiatric nurses have a particular responsibility to drive improvement.

Aim: The aim of the study was to highlight patients' experiences of care for self-harming behavior within inpatient psychiatric care.

Method: Qualitative literature review with an inductive approach. A three-step content analysis, guided by Popenoe et al. (2021), was employed to analyse the articles that constitute the study’s findings.

Results: The analysis of 11 qualitative articles highlighted three main themes with their corresponding sub-categories. These themes were Safety and Insecurity in the Care Environment, The Emotional Significance of Staff Encounters, and Supportive care structures through patient involvement and clear frameworks. The findings indicated that empathy, clear routines, respectful encounters, and secure environments support patients’ recovery, whereas exposure to self-harm, unpredictable situations, and stigma intensifies suffering.

Conclusion: Care that combines a predictable environment, empathic staff attitudes and participation-enhancing practices reduces the burden of suffering for inpatients self-harm. It is therefore recommended that structured staff training, environmental improvements and models such as self-admission be implemented, and that future intervention studies assess their effectiveness.