Bakgrund: Psykiatrisk tvångsvård ges vid allvarlig psykisk ohälsa när patienten utgör fara för sig själv eller andra samt motsätter sig vård. Tvångsåtgärder som fasthållning, isolering och tvångsmedicinering väcker etiska frågor kring autonomi, integritet och rättvisa. Sjuksköterskan har ansvar att vårda med respekt, även under tvång. Patienter upplever ofta maktlöshet men ett empatiskt bemötande kan minska lidandet. Historiskt har synen på psykisk ohälsa utvecklats från att patienten skulle hållas isolerad till ökad respekt för patientens rättigheter. Idag betonas att tvång bör användas med försiktighet och att etiska överväganden, resurser och kunskapsbrist fortsatt påverkar vårdens kvalitet.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk tvångsvård.  

Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes där elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ design noggrant inkluderades från databaserna CINAHL och PubMed. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmetod, utifrån en induktiv ansats. Detta möjliggjorde en temabaserad sammanställning av studiens resultat.  

Resultat: Studien identifierade två huvudteman med tillhörande fem subteman. Det första temat, hinder i vårdmiljön, omfattade subteman kring brist på organisatoriskt stöd och resurser samt bristande samverkan i vårdteamet. Det andra temat, etiska dilemman, inkluderade subteman om konflikt mellan tvång och empati, moralisk stress i yrkesansvaret samt erfarenhetens betydelse för etiska beslut och tilltro till egen förmåga.

Slutsats: Att vårda patienter inom psykiatrisk tvångsvård innebär svåra etiska utmaningar där sjuksköterskans ansvar för skydd och respekt för patientens autonomi måste balanseras. För att möta detta krävs bättre organisatoriskt stöd och en vårdmiljö som främjar samarbete. Empati, tydlig information och patientdelaktighet förbättrar patienternas upplevelse av tvångsåtgärder. Genom att prioritera både vårdpersonalens arbetsvillkor och patientens värdighet kan tvångsvården bli mer etiskt hållbar. 

Background: Compulsory psychiatric care is provided in cases of serious mental illness when the patient poses a danger to themselves or others and resists treatment. Coercive measures such as restraint, isolation and forced medication raise ethical questions about autonomy, integrity and justice. The nurse has a responsibility to provide care with respect, even under coercion. Patients often experience powerlessness, but an empathetic approach can reduce suffering. Historically, the view of mental illness has developed from keeping the patient isolated to increased respect for the patient's rights. Today, it is emphasized that coercion should be used with caution, and that ethical considerations, resources and lack of knowledge continue to affect the quality of care.  

The Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of caring for patients in psychiatric inpatient care.  

Method: A general literature study with a qualitative approach was conducted, where scientific articles with a qualitative design were carefully included from the databases CINAHL and PubMed. The included articles were quality checked and analyzed using Braun and Clarke's thematic analysis method, based on an inductive approach. This allowed for a thematic-based compilation of the study results.  

Results: The study identified two main themes with five associated subthemes. The first theme, barriers in the care environment, included subthemes around lack of organizational support and resources, and lack of collaboration within the care team. The second theme, ethical dilemmas, included subthemes around conflict between coercion and empathy, moral stress in professional responsibility, and the importance of experience for ethical decisions and confidence in one's own abilities.  

Conclusion: Caring for patients in psychiatric involuntary care poses difficult ethical challenges where the nurse's responsibility for protection and respect for patient autonomy must be balanced. To meet this, better organizational support and a care environment that promotes collaboration are required. Empathy, clear information and patient participation improve patients' experience of involuntary care. By prioritizing both the working conditions of the health care staff and the dignity of the patient, involuntary care can become more ethically sustainable.