Bakgrund: Tortyr kan orsaka komplexa och långvariga hälsokonsekvenser och enligt internationella konventioner är varje stat skyldig att erbjuda rehabilitering till tortyröverlevare. För sjuksköterskan innebär detta ett ansvar att tillhandahålla evidensbaserad och personcentrerad vård. Trots framtagna riktlinjer visar forskning brister i identifiering och anpassning av vårdinsatser för denna patientgrupp. Detta understryker behovet av ökad kunskap och kompetens bland hälso- och sjukvårdspersonal samt behovet att synliggöra tortyröverlevare inom vården.

Syfte: Syftet med studien är att belysa migrerade tortyröverlevares upplevelse inom hälso- och sjukvården.

Metod: En allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats, bestående av sex orginalartiklar analyserades genom tematisk analys.

Resultat: Tre huvudteman och åtta subteman identifierades: Vårdupplevelsen som en spegling av tidigare tortyr med två subteman, Sårbarhet i vårdmötet med två subteman, Förutsättningar för trygg och individanpassad vård med fyra subteman.

Slutsats: Tortyröverlevare upplever att de förbises av sjukvårdvårdpersonal, vårdpersonalens brist på erkännande och förståelse för deras tortyrupplevelser leder till ytterligare traumatisering och försvårar återhämtningsprocessen för denna patientgrupp. Ett traumamedvetet förhållningssätt samt kunskap om tortyr och dess konsekvenser är avgörande. Framtida forskning bör fokusera på sjuksköterskans roll i identifiering av tortyröverlevare samt vilka hinder och stödbehov som finns i detta arbete. För att få en bättre förståelse för tortyröverlevare vårdbehov behövs även fler studier som utforskar tortyröverlevares erfarenhet inom hälso- och sjukvården.

Background: Torture can cause long-term and complex health consequences. According to international conventions, each state is responsible for providing resources for rehabilitation for torture survivors, for nurses this means ensuring evidence-based and person-centered care. Despite established guidelines, studies show shortcomings in identifying survivors and adapting care interventions. This highlights the need for increased knowledge and competence among healthcare professionals, as well as the importance of recognizing and addressing the needs of torture survivors.

Aim: To describe migrant torture survivors' experience within the healthcare system.

Method: A litterateur study based on six qualitative articles were analyzed using thematic analysis.

Results: Three themes and 8 sub-themes emerged: The care experience as a reflection of previous torture including two sub-themes, Vulnerability in the care encounter including two sub-themes, Prerequisites for safe and individualized care including four sub-themes.

Conclusion: Torture survivors reported feeling neglected by healthcare personnel. A lack of acknowledgment and understanding of their torture experiences could lead to further trauma and hinder the recovery for this patient group. A trauma-informed approach, along with knowledge about torture and its effects is essential. Future research should explore the nurse’s role in identifying survivors, the barriers they face and the support they need. To improve care for torture survivors, more research is required that highlights their experience within the health care context.