Bakgrund: Patienter på intensivvårdsavdelning har som regel en komplex sjukdomsbild med organsvikt i ett eller flera organsystem. I stor utsträckning är patienterna intuberade och sederade varpå symtom som törst, smärta, ångest, trötthet och andnödhet upplevs. För att bedöma smärta finns olika protokoll att tillgå, men inom intensivvården blir det en utmaning när patienter av olika anledningar sällan kan föra sin egen talan. Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient blir en utmaning, vilket återspeglas i hur patienten i ett senare skede upplevt vården, och de symptom som förekommit under tiden på intensivvårdsavdelning. 

Syfte: Syftet var att sammanställa och beskriva patienters minnen samt upplevelser av smärta efter att ha vårdats på intensivvårdsavdelning.

Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Strukturerade litteratursökningar i Cinahl och Pubmed utfördes för att identifiera vuxna patienters erfarenheter av smärta på intensivvårdsavdelning. Tio studier inkluderades efter sökningarna. Därefter gjordes en kedjesökning i de tio valda studierna och ytterligare fyra studier inkluderades. Studiernas resultat analyserades utefter Braun och Clarks (2021) tematiska innehållsanalys.

Resultat: Resultatet synliggjorde en komplex och mångfacetterad upplevelse av smärta. Upplevelsen av smärta kunde delas in i tre teman: Stark, fysisk smärta över hela kroppen som upplevdes som outhärdlig, emotionell smärta präglad av känsla av isolering och att vara utlämnad till sin smärta och existentiell smärta med ovisshet om den egna existensen och en stark rädsla för att dö. 

Slutsats/fortsatt forskning. För att minska risken för negativa minnen och smärtupplevelser hos patienter inom intensivvården bör en dualistisk syn på omvårdnad beaktas där både fysiska, emotionella och psykologiska behov beaktas och integreras. Vårdmiljön, stöd för dygnsrytm samt metoder för kommunikation behöver vidareutvecklas. Det föreligger ett behov av fortsatt forskning kring patientens smärtupplevelse ur emotionellt och existentiellt perspektiv, liksom forskning om icke-verbal kommunikation, i syfte att förebygga onödigt lidande inom intensivvården.

Background: Patients in intensive care units usually have a complex medical condition with organ failure in one or more organ systems. To a large extent, patients are intubated and sedated, after which symptoms such as thirst, pain, anxiety, fatigue and shortness of breath are experienced. Various protocols are available to assess pain, but in intensive care it becomes a challenge when patients, for various reasons, are rarely able to speak for themselves. Communication between nurse and patient becomes a challenge, which is reflected in how the patient experiences the care at a later stage, and the symptoms that have occurred during the time in the intensive care unit.

Aim: The aim was to compile and describe patients' memories and experiences of pain after being treated in an intensive care unit.

Method: A qualitative literature review with an inductive approach was conducted. Structured literature searches in Cinahl and PubMed were performed to identify adult patients' experiences of pain in the intensive care unit. Ten studies were included after the initial searches. A chain search was then conducted based on the ten selected studies, resulting in the inclusion of four additional studies. The results of the studies were analyzed using Braun and Clarke’s (2021) thematic analysis.

Results: The findings revealed a complex and multifaceted experience of pain. The experience of pain could be divided into three themes: intense, physical pain throughout the body perceived as unbearable, emotional pain characterized by feelings of isolation and being left alone with one's pain and existential pain involving uncertainty about one’s own existence and a profound fear of death. 

Conclusion/Future Research: To reduce the risk of negative memories and pain experiences in patients in intensive care, a more dualistic view of care should be considered, where both physical, emotional and psychological needs are considered and integrated. The care environment, circadian rhythm support and methods of communication need to be further developed. There is a need for continued research into the patient's pain experience from an emotional and existential perspective, as well as research into non-verbal communication, with the aim of preventing unnecessary suffering in intensive care.