Bakgrund: Behovet av globalt perspektiv i omvårdnadssammanhang ökar med människors tilltagande migration. Smittsamma infektionssjukdomar utgör ur flera perspektiv ett ojämnt fördelat hot mot människors hälsa. Asylsökande och papperslösa personer i Europa bär på en stor sjukdomsbörda samtidigt som sjukvården är svårtillgänglig för dessa personer. Sjuksköterskans kommunikation är en viktig komponent inom omvårdnad, likaledes i transkulturell kontext.  

Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av och förutsättningar för kommunikation med asylsökande och papperslösa personer avseende smittsamma infektionssjukdomar. 

Metod: Kvalitativ design med innehållsanalys och induktiv ansats användes. Datainsamling utfördes våren 2025 via individuella, semistrukturerade intervjuer med fem sjuksköterskor verksamma inom asylhälsan, flyktingmedicinsk mottagning respektive vårdförmedling för papperslösa. 

Resultat: Ett övergripande tema identifierades som ”Anpassningens balansakt”, vilket beskriver avvägning mellan anpassning och särbehandling, för att inte riskera underbygga stereotyper eller stigma. Vidare urskildes tre kategorier; ”Kommunikationsvägar för ömsesidig förståelse”; ”Det sociala samspelets förutsättningar”; samt ”Ansvar som sträcker sig utanför besöket”.

Slutsats: Svårtillgänglig vård för marginaliserade grupper riskerar ge avtryck i den allmänna folkhälsan, men exkludering från vård drabbar framför allt individen. Med tillit och kulturell ödmjukhet nås samstämmighet i vårdmötet. Detta partnerskap kan minska utanförskap i sjukvården. Vidare forskning med inkludering av sjuksköterskor från andra verksamheter skulle bidra till ett mer nyanserat perspektiv.

Background: The need for a global perspective in nursing increases whilst migration levels enhance. The health threat constituted by communicable diseases is unevenly distributed seen from several perspectives. Asylum seekers and irregular migrants in Europe carry a large disease burden whilst they face barriers in accessing health care. Communication is an important component in nursing, as well in a transcultural setting. 

Aim: The aim was to investigate nurses’ experiences and preconditions of communication with asylum seekers and undocumented migrants regarding communicable diseases.

Method: A qualitative design with content analysis with an inductive approach was conducted. Data collection was carried out during spring 2025 through individual, semi-structured interviews with five nurses working within health care settings for asylum seekers or refugees and in a care mediator setting for irregular migrants. 

Results: An overarching theme was identified as ”The balancing act of adjustment”, which describes the balance between adjustments and special treatment, without enabling stereotypes or confirming stigma. Three categories were discerned;” Ways of communication for mutual understanding”; ”The precondition of social interaction”; ”Responsibility that extends beyond the visit” 

Conclusions: The limited access to health care for marginalized groups constitute a risk for the public health, but above all it endangers the health of excluded individuals. By building trust while having cultural humility in the care encounter consensus will be reachable. This type of partnership might reduce exclusion from healthcare. Further research including nurses from other health care settings could provide a more nuanced perspective.