Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kräver kontinuerlig egenvård för att minska risken för komplikationer och bibehålla hälsa. För äldre personer kan egenvård vara särskilt utmanande till följd av åldersrelaterade förändringar, samsjuklighet samt varierande tillgång till socialt och professionellt stöd.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 2.

Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades nio kvalitativa originalartiklar, vilka analyserades med reflexiv tematisk analys.

Resultat: Resultatet visar att egenvården ofta upplevs som krävande och tidskrävande i vardagen. Osäkerhet kring kost, blodsockerkontroller och medicinering, liksom nedsatt ork, smärta och samsjuklighet, påverkade möjligheten att följa egenvårdsrutiner. Egenvården påverkades även av sociala och kulturella sammanhang. Stöd från närstående samt tydlig, individanpassad information och kontinuitet i vårdkontakter underlättade egenvården, medan brist på stöd och otydlig information skapade osäkerhet.

Slutsats: Studien visar att äldre personer med typ 2-diabetes har behov av individanpassad information och kontinuerligt stöd från hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja egenvården genom en vårdande relation präglad av tydlig kommunikation, personcentrerad omvårdnad och regelbunden uppföljning för att egenvården ska bli mer genomförbar i vardagen.

Background: Type 2 diabetes is a chronic condition that requires continuous self-care to reduce the risk of complications and maintain health. For older adults, self-care may be particularly challenging due to age-related changes, comorbidity, and varying access to social and professional support.

Aim: The aim of this study was to describe older patients’ experiences of self-care in type 2 diabetes.

Method: This study was conducted as a general literature review with a qualitative approach. Scientific articles were retrieved from the databases CINAHL and PubMed. A total of nine qualitative original articles were included and analysed using reflexive thematic analysis.

Results: The findings show that self-care is often experienced as demanding and time-consuming in everyday life. Difficulties related to diet, blood glucose monitoring, medication management, physical limitations, and comorbidity affected the ability to maintain self-care routines. Self-care was also influenced by social and cultural contexts. Support from relatives, as well as clear, individualised information and continuity in healthcare contacts, facilitated self-care, while lack of support and unclear information increased insecurity.

Conclusion: Older adults with type 2 diabetes require individualised support and continuous guidance from healthcare professionals. Nurses play a key role in supporting self-care through a caring relationship characterised by clear communication, person-centred care, and regular follow-up, making self-care more manageable in everyday life.