Bakgrund: I livets slutskede kan andliga behov bli särskilt betydelsefulla, och utgör en central del i den personcentrerade palliativa vården. Trots detta finns en risk att den andliga omvårdnaden hamnar i bakgrunden av den fysiska omvårdnaden. Syfte: Syftet med studie är att utforska sjuksköterskans erfarenheter av att möta andliga behov hos patienter i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats och baserades på tio vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskors erfarenheter präglades av både möjligheter och begräsningar i mötet med patienters andliga behov. Två kategorier identifierades: Aktiv närvaro möjliggör stöd till tro och religiösa handlingar i livets slutskede samt Begränsade resurser påverkar möjligheten att tillgodose andliga behov. Resultatet visade att aktiv närvaro, empatiskt bemötande, icke verbal kommunikation och individanpassade samtal var viktiga för att uppmärksamma och tillgodose andliga behov. Samtidigt framkom att tids- och personalbrist, bristande kunskap och avsaknad av tydliga riktlinjer försvårade möjligheten att integrera andlig omvårdnad i sjuksköterskans kliniska arbete. Slutsats: Andlig omvårdnad är en betydelsefull del av palliativ vård och kan bidra till trygghet, mening och värdighet för patienter i livets slutskede. För att stärka sjuksköterskors möjligheter att möta patienters andliga behov behövs ökad kunskap, förbättrade organisatoriska förutsättningar samt utveckling av tydliga strukturer och riktlinjer. Studien synliggör även betydelsen av att inkludera andliga behov som en integrerad del av en jämlik och personcentrerad vård. 

Background: In the end-of-life stage, spiritual needs may become particularly significant and constitute a central part of person-centered palliative care. Despite this, there is a risk that spiritual care is overshadowed by physical care in clinical practice.  Aim: The aim of the study was to explore nurses’ experiences of meeting the spiritual needs of patients at the end of life. Method: The study was conducted as a general literature study with a qualitative approach and was based on ten scientific original articles. Literature research was conducted in CINAHL and PubMed databases. The included articles were quality appraised and analyzed using qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman. Results: The findings showed that nurses’ experiences were characterized by both opportunities and limitations in meeting patients’ spiritual needs. Two Categories were identified: Active presence enables support for faith and religious practices at the end of life and Limited resources affect the ability to meet spiritual needs. The results indicated that active presence, empathetic care, non-verbal communication, and individualized conversations were important for identifying and addressing spiritual needs. At the same time, lack of time and staff, insufficient knowledge, and the absence of clear guidelines made it difficult to integrate spiritual care into nurses’ clinical practice. Conclusion: Spiritual care is an important part of palliative care and can contribute to security, meaning, and dignity for patients receiving end-of-life care. To strengthen nurses’ ability to meet patients’ spiritual needs, increased knowledge, improved organizational conditions, and the development of clear structures and guidelines are required. The study also highlights the importance of integrating spiritual needs as part of equitable and person-centered care.