Bakgrund

Samsjuklighet innebär en komplex problematik där tillstånden förstärker varandra och där patienter ofta har större symtombelastning, sämre livskvalitet och mer omfattande vårdbehov. Vård- och behandlingsinsatser vid samsjuklighet organiseras vanligtvis som integrerade eller fragmenterade, men tidigare forskning om dessa vårdformer domineras av kvantitativa effektmått och vårdpersonalens upplevelser medan kunskapen om patienters egna erfarenheter av omvårdnaden är begränsad. 

Syfte

Syftet var att belysa patienters upplevelser av omvårdnaden vid samsjuklighet mellan psykisk sjukdom och substansbrukssyndrom, med särskilt fokus på vårdens organisering. 

Metod

Studien genomfördes som en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt. Litteratursökningar utifrån PEO-T-modellen utfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO samt kompletterades med manuell sökning genom referensgranskning. Urvalsprocessen redovisades enligt PRISMA. Totalt inkluderades elva kvalitativa studier, vilka kvalitetsgranskades enligt SBU:s granskningsmall. Artiklarna analyserades med tematisk analys enligt Braun och Clarke utifrån ett induktivt förhållningssätt. 

Resultat

Vården upplevdes som mest hjälpsam när patienten blev sedd som en hel person och bemött med förståelse, värdighet och respekt. Stöd genom trygga relationer och delaktighet i sin vård beskrevs som centralt, medan stigma, skuldbeläggande och exkludering utgjorde hinder. Fragmenterad vård med bristande samordning och fokus på endast ett av tillstånden skapade hinder och ledde till otydlig ansvarsfördelning där patienter skickades mellan olika verksamheter. Integrerad vård och personal med kunskap om samsjuklighet upplevdes däremot som meningsfull och bidrog till ökad självkännedom, hopp och motivation till förändring. 

Slutsats

Omvårdnaden vid samsjuklighet bör utgå från integrerade vårdformer med tydlig ansvarsfördelning och hänsyn till hela livssituationen. Det avgörande för en ökad trygghet och möjlighet till förändring var inte vilken verksamhet som gav vården, utan att vården utmärktes av kontinuitet, kunskap och förståelse för tillståndets komplexitet. Vidare behövs ökad utbildning om samsjuklighet och fortsatt forskning om hur integrerade vårdformer och samverkan bäst kan organiseras.

Background

Co-occurring disorders constitute a complex condition in which the disorders reinforce each other and where patients often experience a greater symptom burden, lower quality of life, and more extensive needs. Care is commonly organized as either integrated or fragmented, but while previous research is dominated by quantitative outcomes and professionals’ perspective on these models of care, knowledge of patients’ own experiences remains limited. 

Aim

The aim was to highlight patients’ experiences of care in co-occurring mental illness and substance use disorder, focusing on the organization of care. 

Method

A structured literature review was conducted using a systematic approach. Literature searches based on the PEO-T model were performed in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO, then complemented by manual reference screening. The process followed PRISMA. Eleven qualitative studies were included and appraised using the SBU quality assessment tool. Data were analyzed using Braun and Clarkes’ inductive thematic analysis.

Main results

Care was experienced as most helpful when seen as a whole person and treated with understanding, dignity, and respect. Support and involvement were described as essential, whereas stigma, blame and exclusion created barriers. Fragmented care, poor coordination and focus on one condition only created obstacles and unclear responsibility, with patients constantly being referred. In contrast, integrated care and staff with knowledge of co-occurring disorders were experienced as meaningful and increased self-awareness, hope, and motivation. 

Conclusion

Care for co-occurring disorders should be based on integrated models with clear responsibility that considers patients’ entire life situation. Crucial for safety and better conditions for change was not which service provided the care, but whether the care was characterized by continuity, knowledge, and understanding of the complexity. Increased education and further research on how integrated care can be organized are needed.