Bakgrund: Tvångsåtgärder används för patienter med allvarlig psykisk ohälsa som vårdas enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) och genomförs utan patientens samtycke. Dessa åtgärder kan påverka patientens självbestämmande och integritet samt medföra konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa. Specialistsjuksköterskor behöver därför utveckla arbetssätt som balanserar behovet av omvårdnad med att samtidigt värna patientens autonomi och integritet.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur patienter upplever tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård.

Metod: En strukturerad litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes. Datainsamlingen utfördes idatabaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. PEOT-modellen användes för att identifiera P(Population), E (Exposure), O (Outcome) och T (Type of study) samt för att strukturera sökstrategin och inklusions- och exklusionskriterierna i relation till studiens syfte. De sexton inkluderade kvalitativa vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades med stöd av Critical Appraisal Skills Programme (CASP,2024). Artiklarna analyserades genom tematisk analys enligt Braun och Clarke (2020).

Resultat: Resultatet i litteraturöversikten presenterades i tre huvudteman: Tvångsåtgärder som enerfarenhet av förlorad kontroll i mötet med vården, den terapeutiska vårdrelationens betydelse för upplevelsen av tvångsåtgärder och mellan skydd och kränkning: en ambivalent upplevelse av tvångsåtgärder. Dessa huvudteman delades in i sex subteman: förlust av autonomi och inflytande ivården, känslan av att exkluderas från beslut om den egna vården, betydelsen av kommunikation ochinformation i vårdrelationen, utmaningar att uttrycka känslor och behov i mötet med personalen,tvångsåtgärder som syftar till säkerhet och skydd i mötet med vården, förutsättningar för att skapa tillitoch acceptans i kontakten med vården.

Slutsats: Patienters upplevelser av tvångsåtgärder är komplexa. Specialistsjuksköterskan har en centralroll i att genom ett personcentrerat och etiskt förhållningssätt, tydlig kommunikation och en terapeutiskrelation främja patienters värdighet, delaktighet och trygghet samt minska negativa upplevelser.