Syfte: Att syntetisera forskning och grå litteratur gällande screening, dokumentation och tortyrskadevård av tortyrskadade barn.

Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Studier genomsöktes i vetenskapliga databaser. Totalt screenades 4 795 titlar och/eller abstrakt varav 276 artiklar lästes i fulltext. Dessutom screenades 81 rapporter, riktlinjer och vårdprogram varav 12 lästes i fulltext. Totalt inkluderades 80 vetenskapliga artiklar och sex rapporter, riktlinjer och vårdprogram.

Resultat: Screening för tortyrutsatthet utgjordes i regel av frågor som ingick i skattningsformulär om traumatiska livshändelser, ofta kopplade till krig. Frågor om aktörer bakom de traumatiska händelserna saknades i mer än hälften av studierna. I 89 procent av studierna screenades det för psykiska och/eller psykosociala symtom medan endast 21 procent screenade för fysiska skador/symtom. Samtliga studier som utfört tortyrdokumentation rapporterade fysiska tortyrskador medan endast 43 procent av studierna rapporterade psykiska symtom. Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) och Narrative exposure therapy (NET) minskade PTSD signifikant från tre månader och upp till ett år efter avslutad behandling hos barn varibland vissa överlevt tortyr.

Behandlingar med individ- och gruppbaserade format såväl som de med normal- och högintensiva upplägg visade sig ha effekt på PTSD.

Rekommendationer för klinik och forskning: Utveckling av ett generiskt screeninginstrument som kan underlätta identifiering av barn som överlevt tortyr, för samhällsaktörer som kommer i kontakt med målgruppen. Traumabehandling i gruppformat såväl som i en intensifierad form skulle kunna implementeras i klinik och även utvärderas ytterligare i forskning för den specifika målgruppen.

Aim: To synthesize research and grey literature regarding screening, documentation and torture injury treatment of torture-injured children.

Method: A systematic literature review was conducted. Studies were searched in scientific databases. A total of 4795 titles and/or abstracts were screened, of which 276 articles were read in full text. In addition, 81 reports, guidelines and care programs were screened, of which 12 were read in full text. A total of 80 scientific articles and six reports, guidelines and care programs were included.

Results: Screening for torture exposure usually consisted of questions that were included in questionnaires about traumatic life events, often linked to war. Questions about the actors behind the traumatic events were missing from more than half of the studies. In 89 percent of the studies screening for mental and/or psychosocial symptoms were done while only 21 percent screened for physicalinjuries/symptoms. All studies that performed torture documentation reported physical torture injuries, while only 43 percent of the studies reported psychological symptoms. Trauma focused cognitive behavioural therapy (TF-CBT) and Narrative exposure therapy (NET) significantly reduced PTSD from three months and up to one year after the end of treatment in children of whom some had survived torture. Treatments with individual and group-based formats as wellas those with normal and high-intensity approaches were found to have an effect on PTSD.

Recommendations for clinic and research: Development of ageneric screening instrument that can facilitate the identification of torture survivors of children in various social services that encounterthe target group. Trauma treatment in a group format as well as in an intensified form could be implemented in clinic and be further evaluated in research for the specific target group