Bakgrund: Intimate partner violence (IPV) är ett folkhälsoproblem världen över. Kvinnor är överrepresenterade offer och våld mot kvinnor är en kränkning mot deras mänskliga rättigheter. Sjuksköterskor har en central roll i att upptäcka våldsutsatthet och de har en skyldighet att aktivt möta och vårda dessa kvinnor. 

Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation 

Metod: Allmän litteraturstudie med induktiv kvalitativ ansats. Analys genom Graneheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys från 2004. 

Resultat: Resultatet genererade två kategorier: Kompetens och förhållningssätt samt Vikten av en stödjande organisation med totalt sex subkategorier. Dessa påvisade sjuksköterskors kunskap, praktiska erfarenheter samt attityder och pliktkänslor. Subkategorierna tar även upp organisationens ansvar och påverkan på sjuksköterskors möte med våldsutsatta kvinnor. 

Slutsats: Ökad kunskap och tydliga riktlinjer är avgörande för att kunna arbeta mot IPV. Sjuksköterskors kompetens och tillgång till resurser spelar stor roll för att kunna erbjuda adekvat vård och tillräckligt stöd för våldsutsatta kvinnor, vilket bidrar till minskat lidande och ökad värdighet hos båda parter. 

Fortsatt forskning: Fortsatt forskning behövs med fokus på förövaren och grunden till våldsutövandet. 

Background: Intimate partner violence (IPV) is a global public health issue where women are a particularly vulnerable group, and it violates their human rights. Nurses play a central role in identifying IPV, and according to the law, they are obligated to actively encounter and care for these women. 

Aim: The aim was to illustrate nurses’ experiences of encountering women who have been subjected to intimate partner violence. 

Method: General literature review with and inductive qualitative approach. Analysis was conducted using Graneheim and Lundman’s method for qualitative content analysis from 2004. 

Results: Two categories: Competence and approach and The importance of a supportive organization, with six subcategories. These demonstrated nurses’ knowledge and practical experiences as well as attitudes and sense of duty. They address the organization’s responsibility and its impact on nurse’s encounters with women experiencing violence. 

Conclusions: Increased knowledge and clear guidelines are crucial for addressing IPV. Nurses’ competence and access to resources play a significant role in providing adequate care and sufficient support for women experiencing violence, to reduce suffering and increase dignity for both parties. 

Continued research: Continued research is needed with a focus on the perpetrator and the root causes of violence.