Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en praxis utan medicinskt syfte som strider mot mänskliga rättigheter. Praxisen utövas i länder där det är en väsentlig del av kulturen, exempelvis afrikanska länder. På grund av migration lever sedan kvinnor med könsstympning över hela av världen. Könsstympningen leder till komplikationer av olika svårighetsgrader som medför vårdbehov.

Syfte: Att beskriva de erfarenheter som immigrerade kvinnor med könsstympning har av mötet med hälso- och sjukvården.

Metod: Studien baserades på en kvalitativ litteraturöversikt och arbetsmetoden utgick från Polit och Becks niostegsmodell. Nio artiklar inkluderades och genomgick en tematisk innehållsanalys av Braun och Clarke.

Resultat: Resultatet genererade två huvudteman. “Hälso- och sjukvården gav ett negativt intryck” med två subteman “Kvinnorna ansåg att vårdpersonalen hade brist på kunskap” och “Kvinnorna kände sig bristfälligt bemötta och inte delaktiga i vården” samt “Kvinnornas behov för ett bra vårdmöte” med två subteman “Kvinnornas positiva erfarenheter av vårdmötet” och “Kvinnorna identifierade förbättringsområden inom vården”.

Slutsats: Ökad utbildning krävs för vårdpersonal och immigrerade kvinnor, det krävs även bättre bemötande så kvinnorna blir trygga i vårdmötet. Vården bör bli mer ömsesidig och samarbetsgrundad. Vidare forskningsbehov behövs för att utveckla vården för kvinnor med könsstympning.

Background: Female genital mutilation [FGM] is a practice without medical purpose that violates human rights. It carries out in countries where it is an essential part of the culture, for example African countries. Due to migration, women live with FGM worldwide. FGM causes complications of varying severity, requiring care. 

Aim: Describe the experiences that immigrant women with FGM have of the healthcare encounter.

Method: The study used a qualitative literature review based on Polit and Beck’s nine-step-model, nine articles were analyzed with Braun and Clarke’s thematic content analysis.

Results: Two main themes emerged. “Healthcare gave a negative impression” with two subthemes “the women felt that the healthcare staff lacked knowledge” and “the women felt inadequately treated and not involved in the care”. Followed by “The women’s needs for good healthcare encounters” with two subthemes “Women’s positive experiences of the care encounter” and “The women identified areas of improvement in care”. 

Conclusion: Increased education is required for healthcare staff and immigrant women. Better treatment is needed for the women to feel safe within healthcare. Care should become more mutual and collaborative. Further research is necessary to develop care for women with FGM.