Bakgrund: Våld i nära relationer utgör en växande global folkhälsoutmaning och en kränkning av mänskliga rättigheter. Miljontals kvinnor lever i våldsamma förhållanden och en betydande andel av dem söker vård inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan är ofta den första vårdkontakten för dessa kvinnor och har en unik position att identifiera samt stödja våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våldsutsatta kvinnor när de söker vård inom hälso- och sjukvården. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes, baserad på 13 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen identifierade två kategorier: Organisationens betydelse och Kompetensen som en central del i arbetet att möta kvinnan. Dessa omfattade fem underkategorier: Att arbeta under tidspress, Att arbeta med otydliga riktlinjer och rutiner, Att sakna en trygg och avskild miljö för samtal, Att behöva mer kunskap samt Att behöva samverka med andra professioner. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter tydliggör att både organisatoriskt stöd och deras egen kompetens är avgörande för att identifiera våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården. Brist på resurser, otydliga riktlinjer och kompetens brist utgör hinder som försvårar sjuksköterskors möjligheter att uppfylla sitt professionella ansvar i mötet med dessa patienter. Nyckelord: Sjuksköterskor, våld i nära relationer, erfarenhet, identifiering, våldsutsatta kvinnor, hälso- och sjukvård.

Background: Intimate partner violence constitutes a growing global public health challenge and a violation of human rights. Millions of women live in violent conditions, and a significant proportion of them seek care with the healthcare system. Nurses are often the first point of contact for these women and hold a unique position in identifying and supporting victims of violence. Aim: The aim of this study was to highlight nurses’ experiences of identifying women exposed to intimate partner violence when they seek care within the healthcare system. Method: A general literature review with a qualitative approach was conducted, based on 13 scientific articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed. The articles were analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis of the results identified two categories: The significance of organizational support and Competence as a central part of the work of encountering the woman. These encompassed five subcategories: Working under time pressure, Working with unclear guidelines and routines, Lacking a safe and private environment for conversation, Requiring more knowledge, and The need for collaboration with other professionals. Conclusion: Nurses’ experiences highlight that both organizational support and their own competence are crucial for identifying women exposed to intimate partner violence within the healthcare system. Lack of resources, unclear guidelines, and insufficient competence constitute barriers that hinder their ability to fulfill their professional responsibilities in caring for these patients. Keywords: Nurses, intimate partner violence, experiences, identification, healthcare system.