SAMMANFATTNING

Bakgrund: Självskadebeteende är en komplex problematik inom psykiatrisk vård. Sjuksköterskor som möter denna patientgrupp beskriver ofta känslor av otillräcklighet, osäkerhet och moralisk belastning. Brist på utbildning, handledning och organisatoriskt stöd försvårar möjligheten att ge trygg och personcentrerad vård. Sjuksköterskor har en viktig roll i att skapa förtroendefulla relationer och stödja återhämtning. Att förstå dessa upplevelser är viktigt för att utveckla hållbar vård.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende inom psykiatrisk vård.

Metod: Studien är en strukturerad litteraturstudie baserad på elva kvalitativa artiklar som valdes genom systematiska sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Inklusions- och exklusionskriterier formulerades utifrån PEO-T-modellen. Kvalitetsgranskning genomfördes enligt Caldwell och analysen följde Braun och Clarkes tematiska analysmetod.

Resultat: Två huvudteman med fem subteman identifierades. Det första temat, emotionella och etiska utmaningar i vården av självskadebeteende, omfattade upplevelser av känslomässig och professionell påverkan, etiska dilemman i mötet med patienter samt organisatoriska hinder och brist på stöd. Det andra temat, vårdrelationens möjligheter och begränsningar, belyste svårigheter i att skapa tillit, främja delaktighet och upplevelsen av begränsat handlingsutrymme i återkommande vårdsituationer. Dessa faktorer påverkade sjuksköterskors arbetsmiljö, yrkesidentitet och förmåga att ge sammanhållen vård.

Slutsats: För att förbättra sjuksköterskors upplevelse av att arbetet med denna patientgrupp krävs fortbildning, etisk vägledning, kollegialt stöd samt tydliga riktlinjer. En hållbar arbetsmiljö är viktig för att sjuksköterskor ska kunna ge trygg, personcentrerad vård och samtidigt bevara välbefinnande.

Nyckelord: litteraturstudie, psykiatrisk vård, självskadebeteende, sjuksköterskeperspektiv, personcentrerad vård.

ABSTRACT

Background: Self-harming behavior is a complex issue in psychiatric care. Nurses who encounter this patient group often report feelings of inadequacy, uncertainty, and moral strain. Lack of education, supervision, and organizational support makes it difficult to provide safe and person-centered care. Nurses play an important role in building trustful relationships and supporting recovery. Understanding their experiences is essential for developing sustainable care.

Aim: To describe nurses’ experiences of caring for patients with self-harming behavior in psychiatric care.

Method: This study is a structured literature review based on eleven qualitative articles selected through systematic searches in the databases CINAHL and PubMed. Inclusion and exclusion criteria were developed using the PEO-T model. The articles were quality assessed using Caldwell’s checklist, and the data were analyzed with Braun and Clarke’s thematic analysis.

Results: Two main themes with five subthemes were identified. The first theme, Emotional and ethical challenges in the care of self-harming behavior, includes experiences of emotional and professional impact, ethical dilemmas, and organizational barriers. The second theme, Possibilities and limitations in the care relationship, highlights difficulties in building trust, promoting participation, and the experience of limited scope for action. These factors influenced nurses’ work environment, professional identity, and ability to provide coherent care.

Conclusion: To improve nurese, experiences of workning with this patient group continuing education, ethical guidance, collegial support, and clear guidelines. A sustainable work environment is essential for nurses to provide safe, person-centered care while maintaining their well-being.

Keywords: literature review, psychiatric care, self-harming behavior, nurses’ experiences, person-centered care.