Bakgrund: Inom intensivvården har vakna eller lätt sederade patienter med behov av mekanisk ventilation begränsade möjligheter att kommunicera. Trots kommunikationens centrala betydelse för att patienten ska kunna uttrycka behov, känslor och preferenser, visar forskning att sjuksköterskors utbildning och kunskap inom detta område är bristfällig. Organisatoriska hinder, som avsaknad av uppföljning av patientens kommunikationsförmåga och överskattning av sjuksköterskors egen kommunikativa förmåga, försvårar ytterligare.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av kommunikation i samband med mekanisk ventilation under intensivvård.

Metod: Strukturerad litteraturstudie med en induktiv ansats och med tematisk analys.

Resultat: Denna litteraturstudie belyste de kommunikativa utmaningar som patienter med mekanisk ventilation mötte, vilket kunde påverka deras känsla av delaktighet, värdighet och lidande. Resultatet presenterades under tre teman, ”Att hantera osäkerhet genom information”, ”När tystnaden försöker tala” samt ”Mellan engagemang och ignorans” med tillhörande subteman.

Slutsats: Förlusten av förmågan att uttrycka sig verbalt kan leda till frustration, maktlöshet och en känsla av att vara utesluten från sin omgivning. Det är avgörande att vårdpersonal utvecklar och anpassar kommunikationsstrategier för att möta patienternas individuella behov. En viktig aspekt för att stärka den personcentrerade vården, där patienten inte bara ses som en patient utan som en hel människa med rätt att vara delaktig i sin egen vård. Detta innebär att vårdpersonal aktivt involverar patienterna i beslutsfattande samt ger dem tillgång till relevant information om sin behandling. 

Background: In the intensive care, awake or lightly sedated patients who require mechanical ventilation have limited ability to communicate. Despite the central meaning of communication in allowing patients to express needs, emotions, and preferences, research has shown that nurses often lack adequate education and knowledge in this area. Organizational barriers, such as the absence of follow-up on the patient's communication ability and an overestimation of nurses’ own communication skills, further complicate the situation. 

Aim: The aim was to describe patients’ experiences of communication during mechanical ventilation in the intensive care.

Method: A structured literature review with an inductive approach and thematic analysis.

Result: This literature review highlights the communication challenges faced by patients on mechanical ventilation, which can affect their sense of involvement, dignity, and suffering. The results were presented under three themes: “Managing uncertainty through information”, “When silence tries to speak”, and “Between engagement and ignorance”, each with associated subthemes.

Conclusion: The loss of the ability to express oneself verbally can lead to frustration, powerlessness, and a feeling of being excluded from one's surroundings. It is crucial that healthcare professionals develop and adapt communication strategies to meet the patients’ individual needs. This is an important aspect of strengthening person-centered care, where the patient is not only seen as a patient but as a whole person with the right to be involved in their own care. This means that healthcare professionals actively involve patients in decision-making and provide them with access to relevant information about their treatment.