Bakgrund: Covid-19 innebar en av de största globala hälsokriserna i modern tid. Sjuksköterskor i frontlinjen ansvarade för stora delar av den direkta patientvården. De utsattes för hög arbetsbelastning, personalbrist, etiska utmaningar och risk för att smittas. Trots sjukvårdens beredskapsplaner saknas fortfarande kunskap om vilka faktorer som påverkar sjuksköterskors vilja att arbeta under pandemier. För att stärka framtida beredskap är det av vikt att fördjupa förståelsen för dessa faktorer. Teorin om kognitiv dissonans användes som teoretisk referensram.

Syfte: Att identifiera och beskriva vilka faktorer som påverkade sjuksköterskors villighet att vårda patienter under covid-19-pandemin.

Metod: En litteraturstudie med konvergent integrativ metod med kvalitativ innehållsanalys baserad på tolv vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ design samt mixad metod. 

Resultat: Tre huvudkategorier och åtta subkategorier identifierades: Faktorer som påverkar hanteringen av en ny situation; negativ respons på det okända och positiv respons på det okända, Organisatoriska faktorer; skyddsutrustning, stöd och incitament samt Individuella faktorer; psykiska och fysiska faktorer, psykosociala faktorer samt plikt och ansvar.

Slutsats: De olika faktorerna samverkar men de kan också skapa en kognitiv dissonans varvid sjuksköterskor upplever en konflikt mellan yrkesansvar och personlig trygghet. Vidare betonas vikten av utbildning och förberedelser men också möjlighet till professionell utveckling. Skyddsutrustning, organisatoriskt stöd och incitament är avgörande för att sjuksköterskor ska kunna uppfylla sitt ansvar utan att äventyra sin egen hälsa. Villighet att arbeta under pandemier bör förstås som ett resultat av samspelet mellan en ny situation, organisatoriska villkor och individuella resurser.

Background: COVID-19 was one of the most significant global health crises in modern times. Frontline nurses carried much of the direct patient care and faced high workloads, staff shortages, ethical challenges, and infection risks. Despite preparedness plans, there is limited knowledge about what influences nurses’ willingness to work during pandemics. Understanding these factors is key to improving future readiness. Cognitive dissonance theory was used as the theoretical framework.

Aim: To identify and describe factors that influenced nurses’ willingness to care for patients during the COVID-19 pandemic.

Method: A literature review using a convergent integrative method which includes a content analysis. Twelve scientific articles with qualitative, quantitative, and mixed-method designs were included. 

Results: Three main categories with eight subcategories emerged: Coping with a new situation - both negative and positive responses; Organizational factors - including personal protective equipment, support, and incentives; and Individual factors - encompassing psychological, psychosocial, and ethical aspects such as duty and responsibility.

Conclusion: These factors interact and can cause cognitive dissonance, where nurses experience conflict between professional duty and personal safety. Education, preparation, professional development, adequate protective equipment, and organizational support are essential for ensuring nurses can meet their responsibilities without compromising their health. Willingness to work during pandemics depends on the interplay between the crisis, organizational conditions, and individual resources.