Bakgrund: I Sverige råder vårdplatsbrist med flera konsekvenser på olika sätt. Endokardit och spondylodiskit är exempel på infektionssjukdomar som kräver långvarig antibiotikabehandling och många patienter upplever den långa vårdtiden på sjukhus som påfrestande. Flera svenska regioner har påbörjat arbete med Outpatient Parenteral Antimicrobial Therapy (OPAT), där patienter får antibiotikabehandling i hemmet. Sjuksköterskor uppger att det är ett utmanande arbete som kräver självständighet och kompetens.

Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av Outpatient Parenteral Antimicrobial Therapy.

Metod: Studien utfördes som en integrativ litteraturstudie. Databassökningar utfördes i PubMed och CINAHL med hjälp av sökord strukturerade enligt PEO modellen. Sökningarna resulterade i totalt 10 studier som inkluderades i litteraturstudien efter kvalitetsgranskning. Studierna analyserades med tillvägagångssätt enligt Whittemore och Knafls (2005) för att identifiera huvudteman.

Resultat: Tre huvudteman identifierades: erfarenheter av informationsöverföring, omvårdnad i vardagslivet samt sjuksköterskornas omvårdnadsarbete. Deltagarna i studierna upplevde att de inte var involverade i beslutet om övergång till OPAT. De upplevde informationsöverföring mellan vårdpersonal och patient som en viktig faktor, där mer information ofta önskades. En del hade underskattat hur svårt det skulle vara att få vård i hemmet men upplevde det ändå som bättre än sjukhusvård. Sjuksköterskornas omvårdnadsarbete upplevdes som övergripande bra, med professionalitet, god hygien och stöd. De flesta skulle rekommendera OPAT till andra och hade gjort samma val igen.

Slutsats: Resultatet tyder på att OPAT kan vara ett hållbart alternativ till långvarig sjukhusvård genom att främja patienters välbefinnande och självständighet samtidigt som vårdplatser kan frigöras. För att vårdformen ska fungera optimalt krävs dock god informationsöverföring, kontinuitet och tillräcklig kompetens hos sjuksköterskor inom OPAT-vården. Bristen på svenska studier gör att detta inte fullt kan appliceras i en svensk vårdkontext, men fynden i denna studie kan ändå användas i svensk OPAT-vård. 

Background: In Sweden there is a shortage of healthcare facilities that leads to different consequences. Endocarditis and spondylodiscitis are examples of infectious diseases that require long-term antibiotic treatment and many patients experience the long hospital stay as stressful. Several Swedish regions have begun work with Outpatient Parenteral Antimicrobial Therapy (OPAT), where patients receive antibiotic treatment at home. Nurses state that it is a challenging task that requires independence and competence.

Purpose: To investigate patients' experiences of Outpatient Parenteral Antimicrobial Therapy.

Method: The study was conducted as an integrative literature study. Database searches were conducted in PubMed and CINAHL using search terms structured according to the PEO model. The searches resulted in a total of 10 studies that were included in the literature study after quality review. The studies were analyzed using an approach according to Whittemore and Knafls (2005) to identify main themes.

Results: Three main themes were identified: experiences of information transfer, care at home and the nurses' work. The participants in the studies felt that they were not involved in the decision to switch to OPAT. They experienced information transfer between healthcare professionals and patients as an important factor, where more information was often desired. Some had underestimated how difficult it would be to receive care at home but still experienced it as better than hospital care. The nurses' work was experienced as overall good, with professionalism, good hygiene and support. Most would recommend OPAT to others and would make the same choice again.

Conclusion: The results suggest that OPAT can be a sustainable alternative to long-term hospital care by promoting patients' well-being and independence while freeing up hospital beds. However, for this form of care to function optimally, good information transfer, continuity and sufficient competence of nurses within OPAT care are required. The lack of Swedish studies means that this cannot be fully applied in a Swedish care context, but the findings in this study can still be used in Swedish OPAT care.