Bakgrund: Delirium är ett sjukligt tillstånd som förekommer inom intensivvården och ger symtom såsom hallucinationer, minnesbesvär och agitation. Det diagnosticeras främst via verktyget Confusion Assessment Method (CAM-ICU). Vidare kan intensivvårdsdelirium leda till ökade mortalitetssiffror, utsträckt vårdtid och risk för självskador. Förebyggande åtgärder för att minska risken för intensivvårdsdelirium kan vara sömnoptimering, reglering av ljus-och ljudnivå och mobilisering i tidigfas. Att vårda patienter med delirium har visat sig vara mycket påfrestande för vårdpersonal, exempelvis deliriumpatienter som är utåtagerande och kan vara hotfulla mot vårdpersonal.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters och närståendes upplevelse av intensivvårdsdelirium.

Metod: En kvalitativ strukturerad litteraturstudie genomfördes med stöd av Flanagan och Becksniostegsmodell, Braun och Clarkes tematiska analys och CASPs kvalitetsgranskning av artiklar.

Resultat: Studiens resultat visade att patienter med intensivvårdsdelirium upplevde känslor av skam,skräck och hallucinationer. Närstående till patienter med intensivvårdsdelirium upplevde svårigheter att känna igen sin familjemedlem/patienten, behov av information och oro för sin familjemedlem. Både patienter och närstående upplevde lidande av betydande omfattning i relation till tillståndet.

Slutsats: Slutsatsen var att intensivvårdsdelirium innebär stor psykisk påfrestning hos både patient och närstående. Tidig identifiering av intensivvårdsdelirium och utvecklandet av strategier för att minska psykiskt lidande hos både närstående och patienter är viktigt. Fortsatt forskning är relevant för att förbättra vården kring dessa patienter och bemötandet av närstående, i hopp om att minska lidandet som intensivvårdsdelirium innebär för patienter och närstående. Exempelvis förbättrad tidig screening av intensivvårdsdelirium och fortsatt forskning kring relevanta omvårdnadsåtgärder rekommenderas.